Jag vet inte varför jag är såhär uppstressad?
Jag har precis flätat håret för att få lite volym och lockar i det imorn, det kommer säkert inte att synas men det gör skillnad för mig (det lilla känns iallafall bra). Jag har lust att ta med täcket ut på balkongen och sätta mig invirad i det och röka (bad habit), ta det lugnt och bara känna tystnaden. Synd bara att jag är hemma, extremt mörkrädd och inte har lust att lukta rök just nu...

Jag är alldeles för stressad för att kunna lägga mig och sova, igår låg jag ju i två timmar och vred och vände på mig. Kom precis på en grej, fick ju en gullig rosa tablett som betalning för två cigg förut, its a sleepy pill and Im thinking of using it tomorrow. Liksom, jag klarar inte av bara 5-6 timmars sömn per natt då jag ska sitta i skolan i en evighet och orka vara alert... Lägga mig tidigare funkar inte heller, så det blir att prova den där (en halv då, eftersom hon sa att det var det man skulle ta) och jag hoppas det funkar. Skitsamma om jag blir trött dagen efter, om jag får en hel natts sömn så är det värt det.

Ska nog gå och borsta tänderna nu, plocka ur linserna och bli tandställningsnörd med glasögon. Men det gillar vi. Godnatt.

Den här veckan, skolveckan. Jag ser inget direkt positivt i det. Jag kliver upp tidigt och slutar tidigt, och där känns det som om dagen ska ta slut men den fortsätter i evighet. Vid tolv på dagen kan det kännas som att jag måste hem för det finns inget att göra, liksom... Vad ska jag göra på stan? Jag vill inte bara sitta, jag har inte pengar till mat eller roliga saker, såå... Därför känns det faktiskt som att det är roligare att åka hem, för där kan jag bara vara.
Jag har inte ställt om dygnsrytmen än heller, så även fast jag lägger mig vid tolv så somnar jag vid två... Något jag hatat sen jag var liten är att inte kunna somna.

16:28 - *tar en liten paus i skrivandet*
16:40 - Slut på skrivpaus, inte speciellt lång alls men hann kolla runt lite på andra sidor under tiden. Jag kommer säkert att somna snart men det gör inte så mycket, för snart så blir det pankakor med glass och sylt och då blir jag väckt ändå. Mamma kikade in en sväng här med och förväntade sig att jag låg och sov, somnar nästan direkt då jag kommer hem från skolan nu (har förvisso bara gått torsdag, fredag och idag).

Jag vill sitta och prata med någon, prata om allt och inget, precis som jag och Michel alltid gjorde förut, eller så som jag och Rick kan göra då vi båda är på prathumör... Eller Elina och jag, saknade henne idag. Pluh, känns lite hopplöst sådär nu timmarna efter skolan, jag vill ju som sagt inte stanna kvar så länge för att det känns såpass meningslöst, men samtidigt så vill jag inte heller hem och ligga här hela dagarna. Rick och Gabbi är och jobbar den här veckan o kommer hem till helgen, då kommer vi nog att ses eftersom jag ska raka bort lite mer av Ricks hår... Annars vet jag inte vad jag ska göra... Har precis fixat tre nya filmer iallafall - The Machinist, White Oleander och Lemony Snicket's A Series of Unfortunate Events, så dom kan jag ju se på (själv, haha... Inte kul alls).

Aja, slutskrivet för stunden. Nu ska jag sluta ögonen ett tag och hoppas på lite sömn, sen blir det huvudvärkstablett och mat *längtar*.

Jag tänker tillbaks på de två arvikafestivaler jag varit på... Den första som var fylld med så mycket känslor, då jag stod framför scenen med Rick tätt bakom mig lyssnandes på Lykke Li, då tårarna aldrig slutade rinna, den lyckan vill jag ha tillbaks. Hon blev inropad fem gånger på scen, och jag skrek lika mycket varje gång. Hon fick något att hända med mitt hjärta, och just känslan av att ha någon man älskar tätt intill sig under tiden var helt obeskrivlig. Den delen av festivalen i sommar saknade jag, jag saknade någon att stå och hålla om i regnet, någon att krypa ner hos då det blev dags att sova, någon att stå bredvid och känna samhörighet under spelningarna. Allt det fattades. Jag kände mig ensam då jag lyssnade på alla underbara band, jag stängde tältet och vände mig om och såg en ensam sovsäck, jag hade inte heller någon att krama om då regnet öste ner...
Och jag tänker tillbaks just då jag stod och lyssnade på Nine Inch Nails, jag var så ledsen över att stå där och känna mig ensam då jag ändå hade sällskap, jag ville springa därifrån och gömma mig för jag visste att det inte skulle bli så underbart och speciellt som jag förväntat mig. Men då dom spelat klart och gick av scenen, så kände jag på mig att det inte var slut, och då hör man Trents underbara röst sjunga fram de första orden ur Hurt. Allt brast för mig, mitt hjärta kändes lite som det gjorde då Lykke Li spelade, men nu var det gamla minnen som kom upp. Och jag kände mig verkligen ensam, där stod jag och sjöng raderna ur Hurt och grät och log samtidigt, jag ville inte därifrån. Det var ett sådant ögonblick då man vill stanna tiden, och bara leva livet just då...

Allt det här började jag tänka tillbaks på då jag lyssnade på Coldplays - Fix you, då bara publiken sjunger. Just den känslan är obeskrivlig, och nästan oavsett band så gråter jag då publiken sjunger med sådär och har den där underbara känslan av lycka i kroppen...



http://www.youtube.com/watch?v=iFx2TmQfM-o

http://www.youtube.com/watch?v=tmvxecBR7zU&feature=related

Jag har inte så mycket att skriva om, men jag ska försöka ändå, för det brukar alltid sluta med en massa text.

Hmm, imorn är det måndag vilket innebär att det är skola. Jag går mellan 9:00 och 11:30, då är det introduktion för projektarbetet. På tisdag så är dagen lika lång men vi ska starta BF1203-kursen (alltså bild I think, bildfördjupning kanske?). Jag är inte alls pepp inför dom här dagarna, inte pepp inför resten av året heller men jag ska försöka klara mig. Om det blir jobbigt eller värre än vad det är nu så söker jag hjälp, så fort jag kan... Jag har länge hängt över kanten och varit nära att tappa taget, men jag har ännu inte kämpat mig iväg efter hjälp, är jag dum? Feg? Faktiskt så är jag rädd... Att JAG ska fixa det här låter omöjligt, så nära slutet...

Jag trycker läpparna
lätt mot din hals

Jag frågar "gråter du?"
Du smakar salt

Klockan är tio över fem, och jag skriver väldigt segt just nu, mest bara för att komma på något mer att skriva om. Som till exempel att jag ätit makaroner med smör och sourcreamkrydda idag, det var mums. Jag kollade på någon dokumentärliknande sak under tiden, med Ashley Judd och nån utrikesminister (kommer inte ihåg vad hon heter). Sitter hemma själv gör jag också, faktiskt skönt att kunna gå runt som jag vill i huset. Tomheten här hemma speglar lite min insida för tillfället, tom.

Woops, nu åskar det. Bäst att dra ur datorn och tvn - alltså inget tvspel eller dataspel, blir att läsa bok då! Och jag kan inte låta bli att hoppas på regn.

Har jag gjort något fel? Den tanken susar runt i mitt huvud ikväll... Är det fel att bry sig om någon så mycket att man ibland känner att man oroar sönder sig själv? Och... Nu slår min osäkerhet till, tänk om hon tror att jag snackar skit? Att jag inte alls tycker om henne, jag älskar ju henne... Nej jag kan inte hålla på och tänka såhär, hon vet att jag tycker om henne, våra pratstunder och ja... Hon får mig så lätt att må bra och jag lyckas alltid få henne att skratta vid dom mest knasiga tillfällena... Jag säger det inte ofta, men hon är en av mina bästa vänner, och jag har två såna. Jag brukar inte säga "bästa vän" eller liknande, men med henne kan jag slappna av, bara vara och prata om allt möjligt...

*virrig, stressad och rädd* Jag ska nog inte ens skriva här? Ska jag säga något överhuvudtaget? Blurb...

-

Jag vill ha kladdkaka och Elina igen, spola tillbaks tiden lite? Fika!

Idag klev jag upp halv sex igen, lika som igår, jag åkte in till stan och vandrade upp till Maln där bildarna klass 1, 2 och 3 skulle vara. Gissa vad vi gjorde? Hade sandslottstävlning XD Urk? Jag stod två timmar i havet, det slutade iallafall med att jag huttrandes skulle försöka äta mat som bara ramlade av gaffeln hela tiden XD Det som bedömdes var 1: Konstruktion - hållbarhet, 2: Orginalitet, 3: Samarbete, 4: Skaparglädje och 5: Berättelse/Handling. Kan iallafall säga att vår grupp vann på konstruktion - hållbarhet, blålera i mitt hjärta (och över halva mitt ansikte, mina byxor och armar). Det sugiga var att alla fick priser *suckar högt* Det var ju en täävling! Då ska bara ett lag vinna! Jag fick iallafall en penna och ett snyggt sudd, det var inte värt det, för nu kommer jag åka på förkylning 2000, wooho D:
Och det räckte inte heller med att stå i havet i två timmar med blåst och regn, nej nej, jag skulle såklart ha de största hålen i mina skor så när jag vandrade runt på stan sen så var det som att gå i en vattenpöl (jag har fortfarande kalla och blöta fötter). Positiva idag: Faktiskt kul med sandslottbygge och sen att träffa folk på stan.

Imorn åker jag nog kanske in för att träffa Elina, det blir kanske en fika på skutan? :) *börjar bli vana* Mjaja, nu ska jag värma mig under täcket!

http://www.youtube.com/watch?v=h-VtlJH5qCg&feature=fvw



Jag har bränt mina skivor
Eldat upp dina brev
Och askan ligger i drivor
Solstickepojken han ler

Han bönar och ber:

Tänd eld på dina tankar
Med dina svarta tysta tårar
Och vi vet och du vet allt tar slut
Långsamt genom rummet går hon ut

Kom låt oss gå härifrån
Låt oss resa någonstans
Resa långt härifrån
Låt oss bli dom som försvann

Kom så glömmer vi döden
Han röker i vår säng
Kom och värm dig vid glöden
Från vårt rykande hem

Golven sjunger igen:

Du ger oss kalla kårar
Med dina svarta tysta tårar
Och vi vet alla vet allt tar slut
Långsamt genom rummen går hon ut

Kom låt oss gå härifrån
Låt oss resa någonstans
Resa långt härifrån
Låt oss bli dom som försvann

Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen ikväll
Du kommer aldrig mer hitta hem
Vill ge dig allting ikväll

Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv

Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen igen
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Och jag tror minsann min själ dör av svält

Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Just nu saknar jag A, ärligt snack och uppmuntran genom bara
vanliga ord. Behöver träffa dig igen människa! Du är något!

Hejsan eller godkväll.
Jag vill bara be om ursäkt till dom som läser min blogg för att jag inte skrivit på länge och inte alls lika ofta som förut. Anledningen är den att jag känner att allt jag skriver får jag skit för. Antingen är det det ena eller det andra. Jag låter tydligen hotfull, elak och jag missuppfattas hela tiden. Det är en blogg, en dagbok, jag borde kunna skriva exakt vad jag vill utan att folk ska ta minsta lilla grej personligt och då så fort som möjligt skriva ett liknande hatmeddelande till mig (ja, det har hänt). Jag mår fruktansvärt dåligt av det och tar det som skrivs till mig hårt, för det är ju riktat till mig personligen.
Så därför har jag minskat ner på bloggandet, men inte bara bloggen utan också Helgon, Bilddagboken och andra sidor som jag vet där folk kan hoppa på mig, skriva en massa i stil om att "det du skrev är riktat mot mig, det vet jag". Näe, jag var inte svag förut, men allt det här har gjort att jag brutits ner psykiskt och varje gång jag loggar in på bloggen så är jag rädd för meddelanden där jag i princip får skäll för det jag skriver, hur jag mår och hur jag tänker...

Jag ville bara skriva ner det här nu så ni vet, jag tycker själv det är jättesynd att jag känner såhär då jag älskar att skriva ner tankar och funderingar och därmed dela med mig till folk. Tyvärr orkar jag inte med smärtan det ger av att folk tar det så personligt och skriver direkt till mig om att jag är elak osv.