Det var sjukt längesedan jag skrev här nu, så det är kanske på tiden att jag gör det.

Dock så skriver jag inte med glada tankar, allt snurrar runt som en karusell i huvudet...

Jag har varit sjukskriven i fyra månader nu, eller är det fem? Jag har faktiskt ingen koll. Det är meningen att jag ska börja plugga nu igen i januari, men jag vet helt ärligt inte om jag kommer att palla det. Jag sjunker längre och längre ner för varje dag som går, jag kan inte längre fokusera på annat än min ångest. För att kunna skriva här så var jag tvungen att ta några glas vin, det hade inte gått annars. Jag har så svårt att få ur mig alla tankar och allt som trycker, det är sån skillnad mot för förr, då var det lättare att prata om mina ångestfulla tankar...

Jag har inte koll på medicinerna längre, jag vet vilka jag ska ta men kommer aldrig ihåg att ta dem eller om jag har tagit dem på rätt dag. Något som tar emot att erkänna till och med för mig själv är att mitt mående har åkt så långt ner i spiralen nu att jag börjat göra illa mig själv igen, jag vet helt ärligt inte om jag vill sluta med det heller. Hur ska jag kunna klara av alla svarta tankar utan det?

Marken under mina fötter började försvinna i sammanband med en sak 2011. Och det jagar mig varje dag... Den 21 januari, den här månaden, så skulle jag ha firat mitt barns 1 års dag. Av många anledningar så blir det tyvärr inte så... Det är så mycket som trycker, trycker sönder min bröstkorg så den snart imploderar. Egentligen vill jag inte skriva ut det här då det är så många som kan läsa det, det är inte alls många som vet om den här händelsen. Dock känner jag ändå att det är lika bra att skriva det nu...

Det går inte en enda dag utan att jag tänker på mitt barn som jag hade kunnat haft vid min sida nu, den största kärleken i livet lever inte, och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Ingenting fungerar som det ska.

Det har hänt några gånger den sista tiden att jag stoppar i mig fler tabletter än det är meningen, bara för att jag ska få sjunka ner i ingenting och glömma. Glömma allt i ett tungt rus... Jag vill skrika, gråta, sparka och slåss, få bort allt som gör ont i mitt liv. Jag vill ha ur mig all skam, all ångest och all panik, men hur?!

Det är år 2013, jag fyller 22 i maj, jag är sambo, har tre katter, har en bonusdotter, egen lägenhet... 3 rum och kök. Allt det här låter så vuxet, men varför känner jag mig då som ett litet övergivet barn? Ett barn som är fattigt på kärlek, instängd i en liten vrå av ångest. Jag vet inte svaret själv. Allra helst skulle jag vilja lägga mig ner, somna, och aldrig vakna igen...

 

Jennifer

3 januari 2013 16:20

Sorrow makes ur children again - Ralph Waldo Emerson

Det är okej att må skit, att gråta och känna sig svag. Om du då inte orkar studera vidare så får det så lov att vara så. Ta då en paus och se det som en tjänst till dig själv och gräm inte över skuld eller ångest. Kom ihåg att du är mänsklig och att du är älskad. Det finns styrka att hämta i allt och en dag kommer orken, även fast det kanske inte känns så nu. Om du ser tillbaka hur du har mått och vart du står idag så ser du att du ändå på något sätt tagit dig igenom så mycket och detta är ett tecken på en styrka som du har och inte får glömma bort att du har. Sorg är inte att vara svag, utan att bearbeta något tungt men du andas ju än, och förmår dig att skratta med oss. Jag älskar dig Fido! Glöm inte att du är en eldsjäl <3

Ida

5 januari 2013 21:21

Aww, min älskling, utan dig vore jag inget. Det är helt galet vad du kan få mig att babbla och släppa lös all dålig energi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag skulle vi ha firat din första födelsedag, jag kan inte sluta gråta. Förlåt min älskade, förlåt <3 ...

..på det mesta faktiskt. På mig själv, plugget, praktiker, vuxenlivet.. Allt. Jag har gråtit mer den senaste månaden än vad jag har gjort sammanlagt det senaste året, tårarna går knappt att stoppa. Det är många som frågar hur det är, jag vill skrika ...

Just nu sitter jag på stammis-stället Kaffebaren och njuter av en latte med vit choklad. Jag sitter i ett virrvarr av mina tankar och känslor. I måndags var jag hos läkaren och fick mina provsvar, jag tog blodprover för ungefär en månad sedan för att...

Jag fick precis ett fruktansvärt sug efter alkohol, senast jag drack var på nyår, men senast jag var sugen på alkohol är flera år sedan. Fan vilken jobbig känsla jag har i kroppen nu! En blandning mellan rädsla, trötthet, besvikelse, ledsamhet och su...

Lilla vän, idag skulle vi ha levt med varandra i en och en halv månad, jag älskar och saknar dig ...