Näe, det enda jag gör här är bara att frysa, leta flyktvägar och försöka undvika folk som hela tiden skriker. Ska nog dra ner på stan och hitta något stilla ställe, lyssna på musik och röka upp mig paket cigg... Fan... Imorn är resten av klassen lediga, jag ska till körskolan och ha en lektion vid tre, teori (jag är inte alls pepp på nya människor...). Och ja, på fredag har schemaläggarna shabblat till mitt schema med, så måste gå och snacka hos någon om det *vill absolut inte*.
Nu ska ångest-Fido smyga ner obemärkt ner på stan så ingen följer efter...

Jag har nog inte känt mig såhär ensam på länge. Skolan känns kall, tom på vänskap och bara falsk... Jag är på väg in i en ångestattack och jag känner tårarna närma sig. Svårt att andas... Alla knuffas för att vara jävliga, skriker och skrattar elakt om man säger något fel. Vad har hänt med klassen under sommaren?
Eller har jag bara gått och blivit en tönt?