Kul... Verkligen jättekul... Nu hittade mamma mitt ciggpaket med, eller ja, det var jag som var klantig och hade tömt väskan så ciggen låg direkt på golvet och nyss kom hon hem. Jag försökte bara säga så lugnt som möjligt att jag fick ta det av en kompis då vi gick på stan för att hon/han inte orkade hålla i det, och så råkade jag få hem det. Inte för att jag vet om hon tror på det men va fan... Nån gång kommer hon få reda på att jag röker...

Hush little baby, dont say a word
And never mind that noise you heard
Its just the beast under your bed,
In your closet, in your head

Orkar inte ta mig dag just nu, den har iallafall känts ok. Fika med Rick, lyckades missa min buss men träffade istället trevligt folk på stan. Woho, nu ska jag stoppa ner grejerna i väskan igen och känna mig otroligt smart *suck*

http://www.youtube.com/watch?v=RdZLiORITBg&feature=related

Jag vill skriva något, något meninsfullt som verkligen beskriver något. Men jag kan inte, det är tomt?

Ligger bredvid katten nu, eller är det katten som ligger bredvid mig? Jag har lyssnat på Coldplay's Violet Hill lite till och från hela kvällen, varit ner och fikat mer mor och far, pratat lite med lillebror och ja, frågade mamma om jag skulle klippa av håret. Hon tyckte inte att jag skulle göra det "Nej du ska ju ha långt, du vill ju det!" ...Ja men, nu vill jag ju faktiskt klippa av mig håret? Även fast jag vill ha det superlångt, rött och lockigt så vill jag just nu bara klippa av det och färga det mörkt brun. Jag har verkligen tröttnat på det här håret, har haft likadant i en evighet känns det som. Såå, om jag tonar det det mörkaste bruna eller svart? Och sen ser hur jag ska göra? För det var ju ändå så ett år sen jag hade det helsvart, ETT ÅR SEN! Oj O__O det slog mig nu att det verkligen är ett år sen precis imorn. Oj, oj, oj!

Hmm, glömde bort att jag skrev i bloggen så nu är klockan 23:01... Vet inte riktigt vad jag ska göra, ska jag sova eller vara uppe ett tag till? Tipsa mig lite om vad jag ska göra med mitt hår, inget superkrånglit för det orkar jag inte med.
Nu längtar jag bara tills imorn då jag kanske fixar ny piercing, och till rökpauserna på skolan, bara sitta och ta det lugnt...

Im sick and tired.
Jag vill ha någon att krypa ner hos.
Känna någon krypa upp tätt intill då
jag sover och lägga armen om mig.
Jag vill inte känna mig sådär ensam
och jag vill att någon ska ligga där
då jag vaknar kallsvettig av mardrömmar.
Jag orkar inte. Orkar, orkar, orkar inte.
Nej, jag vill inte ha "någon", jag är inte sån som bara väljer nån. Jag vill ha just en speciell person, som jag tyvärr vet att jag aldrig kommer få. Jag får nöja mig med de få stunderna som vi har tillsammans nuförtiden. Om det nu kommer bli så igen...

Rick och jag var och fikade idag, jag blev förvånad att jag själv orkade det då jag bara var på gråt och skrikhumör, vilket Rick fick känna av precis i början (jag är alldeles för stressad nuförtiden, det känner min kropp också av). Det blev bättre efter ett tag och vi satte oss på ett helmysigt café *nöjd* Vi satt där i kanske 1½-2 timmar, sen så tog jag bussen mot Bergsjö där mamma sen hämtade mig.

Just nu så har jag väldigt ont i min läpp. Den är svullen och jag känner mig illamående och yr. Och allt det här bara för att jag envisas med att ha en större ring i läppen. Sååå, jag kunde inte töja upp till dubbel storlek på en gång, borde jag ha fattat själv XD Så istället har jag i en 1.6 och en 1.2 ring, aj aj!

Ska krypa till kojs nu. Hoppas på en ok dag imorgon och att jag inte missar bussen in till Hudik och min teorilektion (börjar tre imorn! :D).

268 dagar sen, en evighet. Och det var längre än en evighet sen som jag mådde riktigt bra. Jag har haft bra stunder, men längst in så har det varit något som ständigt gnagt. Vissa gånger, en timme eller så, då känns inte det där längst in. Men de stunderna försvinner allt mer...
Jag känner mig inte bekväm i mig själv, utstirrad i skolan, känner mig hånad och som att alla pratar bakom ryggen, även fast de flesta säger att jag är den personen folk snackar minst skit om... Men liksom, hur ska jag kunna vara säker på det? Jag vet hur människor beter sig.

Jag har gått i skolan i lite mer än en vecka nu, och jag vill bort därifrån! Allt är obekvämt, spänt och inte alls så som jag vill ha det. Även fast jag mådde dåligt i ettan och tvåan så gillade jag skolan, även fast jag var nära ig i många ämnen, så ville jag oftast dit för att träffa folk och slippa vara hemma... Nu vill jag varken vara på skolan, hemma eller på stan. Vart ska jag ta vägen?

Det blir nog mycket frånvaro för mig framöver, jag orkar inte sitta instängd i ett klassrum med mycket folk. Jag är för paranoid och mår för dåligt för det... Skolan får mig att vilja kräkas...

*tar ett djupt andetag* okej... Det här var inte kul alls, mitt mående har inte vänt, men jag blev plötsligt ledsen. Jag känner mig förtvivlad, som att jag förstör för mig själv, jag känner mig hemsk... Det känns som att mitt mående i lördags förstörde en annans persons vardag. Jag har såna stora skuldkänslor att jag inte vet vad jag ska göra åt det. Jag vill så gärna bestraffa mig själv för det här men jag känner mig redan bestraffad, annars skulle jag ju inte må såhär, eller hur?
Jag har varit fast vid att glo på Top Model ända sen i fredags, bara för att filtrera bort allt annat. Det har funkat hur bra som helst, ända tills nu. Till och med det känns fruktansvärt meningslöst just nu. Jag känner mig dum som gråter, för det är väl jag som förstört någon annan? Fast, allt går runt i cirklar. Det har alltid varit jag som blivit sårad och sviken, nu är det tvärtom för första gången, så varför bryr jag mig? Varför har jag alltid varit den människan som måste bry sig så jävla mycket om andra även fast man i princip är fiender (nu syftar jag inte på situationen jag är i just nu, utan annars).

Just nu vill jag fixa till hängmattan, dra med täcken och kuddar och krypa ner där med min nalle och sova utomhus inatt. Visst det är mygg och skit men det är varken det värsta eller det jobbigaste i mitt liv just nu.

Jag måste snart ringa det där samtalet eller ta hissen upp, dörren till höger och sen säga att jag behöver hjälp, för jag orkar inte det här längre. Jag är inte Fido, jag känner inte ens igen mig själv. Det känns så tomt på vissa ställen i min kropp och på andra så är det en helt främmande känsla. Jag känner mig död.

Jag orkar inte, så försök inte.