Åh herregud... Alla som känner mig vid det här laget vet nog vad jag tycker om överdrivet fulla människor (vet att jag själv kan vara så med..). Jag gick nyss ner för jag hörde mamma komma hem från ljuskvällen (provar/köper doftlus av alla dess slag) och tänkte att ååh så trevligt att fika med henne! Men jag möter henne i hallen nere och hon bara ramlar in i mig, aspackad, kan knappt gå, inte borsta tänderna, ingenting... Försökte få i henne ett glas vatten men det blev bara ett halvt. Sen så pratar hon bara strunt, om att hon tex gillar en liten tjej jättemycket (dotter till hon som hon var hos nu, släkting..), att det alltid har varit hennes favorit och sen så fnissar hon knepigt... Nej usch... Jag hoppas att hon inte får för sig att knacka på min rumsdörr senare, jag-orkar-inte-med-mina-föräldrar-fulla.