Jag vet inte om jag ska lägga upp min nyskrivna "dikt", den känns för känslostark för att placeras här... Den, beskriver mig själv för mycket och jag är rädd för att mitt jag ska missförstås och bara ignoreras...
Du vet vart dikter hör hemma

Jag är rädd för att folk ska ta mig som någon annan än den jag är, som känslokall och elak. Hallå? Jag bryr mig om folk som till och med sagt upp kontakten med mig, jag vet inte varför, för det tar för mycket på mig... Men jag har alltid varit så.. aja, jag skriver för mycket med kaostankar i mitt huvud just nu så nu stänger jag nog ner den här sidan...

Längtar tills imorn och min första cigg.

att jag gråter spelar ingen roll

att jag inte ler spelar ingen roll

att jag viks dubbel av smärta... spelar ingen roll

att jag inte skrattar längre spelar ingen roll

att jag kämpar spelar inte heller någon roll...

så om jag slutar kämpa, faller ner död, spelar det någon roll då?

Oh Shit! , hörde nyheten för någon timme sen
kan inte fatta att du finns där i himelen
du hängde dig själv, saker blev för jobbigt
i mina ögon e du aldrig nånsin konstig.. självmord
de va enda utvägen de kanske krävdes för att lämna missären

-

Jag är på randen till att bara lägga mig ner och dö,
jag hade en liten gnutta hopp kvar, kände mig duktig och snäll
men det slutar alltid med ett helvete,
att jag aldrig lär mig att sluta försöka

Det känns så fail att efter all tid jag la ner på att hjälpa, stötta och prata med en person om att h*n ska ta upp saker, vara ärlig och säga som h*n tycker, så känns det som att allt det har glömts bort. Det blev inte av förut just för att h*n var rädd för konsekvenserna. Sen när allt blev ett rent jävla helvete så gick det hur bra som helst.. Visst jag känner mig väl kanske ok, för utan mig hade det inte blivit ett helvete och utan helvetet så hade det inte blivit så att h*n pratat om sina problem och känslor. Jag är glad för det. Men jag önskar att jag sluppit helvetet och att h*n sluppit det.. Om allt bara hade löst sig lite tidigare så hade det varit bättre nu..

Nu bäddar jag ner mig under täcket och gräver in mig själv i mina egna tankar och bekymmer.

Välkommen våg av ångest...

Sitter och röker vattenpipa på mitt rum just nu, kanske inte det bästa stället men är man ensam hemma så ska man ta för sig. Eller hur? :)

Den här dagen har varit en grym besvikelse. Jag har varit förbannad och nära att slå sönder allt i min väg, dock blev det bättre och jag fick två cigg av en tjej innan jag skulle hem (som betalning för en grej, love it!) så jaa... Nu är det väl lite bättre. Sitter tyvärr och fryser då min balkongdörr är öppen, men men...

Ska fortsätta röka just nu och göra mina älskade rökringar, they makes me happy!