Jag är så trött, hela min kropp är trött. Det finns ingen ork kvar alls.. Jag orkar knappt sitta upp i skolan, orkar inte stå upp ute då folket röker, jag orkar knappt ligga ner längre. Vad har hänt? Jag vet inte om jag är rastlös eller om det är min kropp som säger nej, jag är bara så trött på allt... Jag vill ha hjälp mot det här, hjälp mot mina tankar och mitt beteende. Men jag har varit för feg för att ringa, för feg för att gå dit och för feg för att ens försöka. Mitt lilla ynka försök som jag gjort var att leta reda på numren till bup, skolpsykologen, ungdomsmottagningen och vuxenpsyk. Men jag har inte ringt, jag har inte vågat, inte orkat...

Äh... Jag orkar knappt gråta, det tar på krafterna... Ångesten smyger sig på mig allt oftare... I fredags så paniksmsade jag Björn då jag sprungit in på toaletten vid stationen, jag mådde illa, fick kväljningar och allt svartnade... Då han mötte mig vid dörren ut så började hela jag skaka, jag pressade tillbaks tårarna och bara stod där i hans famn och andades... Han stannade en timme extra för min skull, hjälpte mig att andas och att dricka lite cola... Jag hade tur att han var där just då, jag hade inte klarat det annars.