Det mesta känns så meningslöst, allt känns meningslöst? Det enda positiva på den här dagen var då jag drog ut filtar och kuddar på balkongen, myste ner mig där i solskenet och rökte vattenpipa och lyssnade på musik. Det kändes verkligen som jag. Där satt jag i nästan två timmar, men efter bara en timme så kändes allt plötsligt så meningslöst igen. Jag hade ju bjudit in en person för att röka med mig, men jag fick aldrig något svar just då, därför rökte jag själv.. Det var helt ok ända tills jag började tänka.

Imorn ska jag försöka tvinga mig själv till skolan, jag har sådan press på mig nu att hela jag stressar sönder. Det känns som att jag missar hela världen och inte får en chans att uppleva det igen, om jag stannar hemma och vilar en dag till...
10.00-11.30 imorn så ska klassen vara på museet. Jag funderade över att bara åka dit imorn, men vad fan, om jag ska dit så kan jag väl ändå åka på första lektionen klockan åtta? Känns förjävligt att behöva kliva upp halv sju då jag är såhär sjuk, men jag orkar inte missa mer, för ju mer jag missar i skolan desto mer skit får jag... Faktiskt, jag orkar inte skriva om det... OM jag inte orkar åka tillbaks till skolan sen så åker jag nog hem eller stannar lite på stan, det får jag se...

Jag vill smsa, ringa, fråga hur du mår. Men så lite som jag får tillbaks just nu så känns det bara meningslöst.