Idag var ingen bra dag, ingen bra dag alls. Att vara sjuk får verkligen mitt humör att tryckas ner i botten, det blir inte heller bättre av att känna en så stor press här hemifrån. Jag har gått runt i snart en vecka och varit sjuk, ändå har jag kämpat mig till skolan, för att det tjatas så mycket här hemma om att jag måste dit, måste göra "så" osv... Jag hatar verkligen den där pressen, jag kan inte göra något då, och nu då jag är sjuk så lägger kroppen bara av.

Den lilla sträckan mellan stadsbussarna och stationen gjorde att jag bara ville lägga mig ner och sova för alltid, jag har inte känt mig såhär sjuk på länge. Och nu sitter jag här och skriver av mig, vet inte om jag tjänar något på det? Det känns mest som att orden bara slösas bort. Bah.

Min "underhållning" idag var mina cigg (som var i princip det enda bra med den här dagen), att bryta ihop sex gånger på stan, skolan i 10 minuter och sen åka hem... Vad var det för bra med att ens kliva upp idag? Att folk fick se mig totalförstörd? Att jag säkert blir ännu sjukare av det blåsiga vädret? Att jag känner mig sönderslagen utan att blivit slagen?

Näe... Ska sova nu eller se på någon film, typ Girl Interrupted.

Jag orkar inte och bryter åter igen ihop, jag skriker tönt åt mig själv inom mig.

Jag mår illa, psykiskt. Vad är det jag egentligen gör fel? Och varför tar jag åt mig av minsta lilla grej som jag inte ens har något med att göra? Jag vill bara vara, vara Fido och leva mitt egna liv, kämpa för att JAG ska må bra, inte för andra... Förvisso så har jag kämpat för allt och alla sen dagen då jag föddes, med vissa brister dock, så jag kan inte sluta helt. Men jag har iallafall slutat försöka hjälpa personer som inte ser en uns positivt i deras liv och dom som jag knappt har någon kontakt med. Varför ska jag ödsla min tid, mitt liv, på dom som knappt ser åt mitt håll vissa dagar? Ibland kommer jag nog att göra det, försöka få vissa människor att se lite ljus i vardagen, men allt oftare så får jag en pik tillbaks eller ingenting. Jag känner mig sårad, mot min egna vilja. Men det är skit man får ta. Det finns något bra bortom allt det här, och dit ska jag! Jag är redan på väg och har varit det länge nu, det finns motgångar och villovägar, men jag är på väg!