Jag mår illa, psykiskt. Vad är det jag egentligen gör fel? Och varför tar jag åt mig av minsta lilla grej som jag inte ens har något med att göra? Jag vill bara vara, vara Fido och leva mitt egna liv, kämpa för att JAG ska må bra, inte för andra... Förvisso så har jag kämpat för allt och alla sen dagen då jag föddes, med vissa brister dock, så jag kan inte sluta helt. Men jag har iallafall slutat försöka hjälpa personer som inte ser en uns positivt i deras liv och dom som jag knappt har någon kontakt med. Varför ska jag ödsla min tid, mitt liv, på dom som knappt ser åt mitt håll vissa dagar? Ibland kommer jag nog att göra det, försöka få vissa människor att se lite ljus i vardagen, men allt oftare så får jag en pik tillbaks eller ingenting. Jag känner mig sårad, mot min egna vilja. Men det är skit man får ta. Det finns något bra bortom allt det här, och dit ska jag! Jag är redan på väg och har varit det länge nu, det finns motgångar och villovägar, men jag är på väg!

Jag har precis gjort om bloggen, är inte helt nöjd, men det blir jag nästan aldrig ändå. Den påminner lite om choklad, och choklad vore gott just nu...

Jag har känt mig väldigt sjuk den sista veckan, veckan innan det var jag också krasslig, men inte lika som nu. Jag har ständig frossa eller värmevallningar (liknande feber), jag har hosta och ont i halsen, hela tiden svidande näsa (snorar som en tok) och min kropp värker ständigt, likaså mitt huvud (som har blivit en liten bostad för migrän eller svår huvudvärk), jag är jämt trött och jag har svårt att andas - får stanna i trapporna i skolan för att det är så jobbigt, jag mår illa och har tappat aptiten... Och på det så har jag problem med magen. Innan har jag varit helt bestämd över att det är stressen som sakta förstör min kropp, men då jag kollade upp de här grejerna så stämmer det in på svininfluensan. Jag ska nog till hälsocentralen snart och ta blodprov. Men samtidigt så funderar jag på att kämpa på och visa mig pigg bara för att se om jag får feber och se vad som händer, bara för att jag har tröttnat på allt.

Om jag har enligt andra tur så är det nog bara vanlig influensa eller förskylning.

-

Idag läste jag en grej som jag tycker stämmer in på en person som jag känner.

"..det går inte att ta bort något som har hänt. Har en kränkning skett upplevelsemässigt, då har den skett. Vad personen kan göra är att hitta sitt eget sätt att återfå sin självkänsla.

Hur?

- Det kan vara att slå tillbaks, eller lugnt vända sig om och gå ut därifrån. Det finns inget facit där heller, men jag kommer osökt att tänka på några rader i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas:

´Man vill bli älskad.

I brist på det vill man bli beundrad.

I brist på det vill man bli fruktat.

I brist på det vill man bli avskydd och föraktad.

Man vill i alla fall ge människan NÅGON slags känsla.

Själen ryser inför tomrummet och vill ha kontakt

till vilket pris som helst´"

Förlåt att bloggen ser ut som den gör, ska göra om den snart,

Jag är trött efter en hel helg inne på Hudikmarknan. Hade inte förväntningar alls på den här helgen, förutom att åka till Rick då och sen att träffa Isa. Jag fick göra båda två, dock var det lite krångel, som vanligt.
Jag fick mig iallafall en vattenpipa inhandlad för 150kr, jag är en mycket nöjd tjej! Har dock inte invigt den än då det inte blev av i lördags kväll, det blev att filmerna drog ut på tiden och varken Rick eller jag kände för att gå ut och frysa klockan fyra på morgonen. Ska kanske inviga den själv på balkongen eller med mor och far (mammas reaktion på marknan då hon såg att jag köpt vattenpipa var "Jaha! Då är det bara att åka hem och röka då" hah). Aja, köpte mig lite marknadsnougat, brända mandlar och en godisrem med, mums, har alltid älskat den nougaten!

Idag på marknaden så fick jag föresten roliga reaktioner! Leyla utbrast något liknande "jag är otroligt tänd på dig just nu" (mitt minne är väldigt dåligt) och andra tyckte att jag såg ut som en väldigt sexig lärarinna XD Vet inte om det är positivt eller inte? Och jag hade bara mitt lathetsutseende: glasögon, bakåtkammat uppsatt hår och nästan inget smink förutom ögonbrynen och lätt rosa läppar (= stooora läppar).

Orkar inte skriva så mycket mer nu, och snart så borde jag krypa i säng. Mitt humör sjunker väldigt fort just nu och jag vill helst av allt bara dunka huvudet i väggen. Och tanken på skola imorn får mig att vilja gråta. Så godnatt, och vi får hoppas på att jag mår bättre snart.

Åkte inte till skolan idag, vaknade halv sex av enorm huvudvärk. Mamma knackade på min dörr runt sex och jag sa att jag absolut inte orkade med skolan, och att jag ville ha en liten chans till marknaden idag. Hon förstod det, så jag ringde och sjukanmälde mig och kröp sen ner i sängen igen, vaknade vid halv tolv.
Jag åt mat med pappa nyss, och han började tjata om att jag måste till skolan, får inte missa något, måste be om hjälp med läxor, måste måste måste! Fan... Jag vet att det är viktigt men jag får aldrig säga det jag vill, då jag väl gör det så blir jag avvisad. Han sa också att jag skulle börja ta smärtstillande innan jag går och lägger mig för att sen orka upp tidigt varje morgon, och att jag ju började 11 vissa dagar och kunde kliva upp tidigt och plugga innan, nej glöm det... Jag orkar inte med pressen!
Jag vill säga till mamma och pappa att jag inte mår så bra just nu, jag tror att mamma kanske skulle acceptera och förstå men jag vet inte med pappa "man kan kämpa ändå" skulle han säga... Jag har kämpat med ALLT känns det som, varje dag, timme, minut och sekund. Jag är människa och klarar inte allt...

Nu ska jag hoppa in i duschen och försöka skrubba bort ångesten. Vill inte längre till marknaden då pappa verkar tycka att jag ska vara hemma bara för att jag inte åkte till skolan... Jag hatar skuldkänslor...

Jag orkar inte det här, inte pga min jävla läpp utan pga allt annat. Allt det här kan dra åt helvete just nu för jag orkar ingenting längre! Jag har slutat känt mig betydelsefull för längesen, jag orkar inte försöka... Orkar inte!
Då folk har börjat se igenom mig att jag mår dåligt då har det gått för långt! Jag vill inte att folk ska se det! Jag vill bara gömma mig...

Jag känner mig seriöst som världens minsta lilla skit, bryter ihop på grund av smärtan, va? Jag förstod att det skulle göra ont att töja, men inte såhär ont! Men å andra sidan så hade jag inte tänkt att töja 2,4mm på ett dygn heller... Fan? *kryper ihop i fosterställning och håller tillbaks tårarna*. Såhär ont har jag inte haft på hur jävla länge som helst, det räcker inte med ont i läppen heller utan det ska göra ont i hela jävla huvudet. Jag har tur om jag känner mig pigg imorn och kan äta *torkar bort en tår*. Jag kan nog hälsa Mr Migrän välkommen...

Jag tror seriöst jag svimmar snart D: Smärtan i min läpp är obeskrivlig, det gör så JÄVLA ont!! Har pressat igenom en 3mm töjning nu, min läpp har svällt upp till dubbel storlek och är knallröd, jag tryckte igenom töjningen från utsidan så jag har en jävla PINNE i käften! Kan inte prata och har världens jävla huvudvärk nu pga smärtan, gaaaah! Och om jag ska kunna sova så måste jag i med ett annat smycke ikväll, uh, jag gråter bara av tanken... Mamma ska hämta is åt mig nu, ska sitta med det ett tag så svullnaden går ner, sen blir det varmvatten igen så läppen mjukas upp, vaselin och sen pressa i smycket (och smycket är ingen ring eller stav utan en plugg, woho, horror!). Oh, nu kommer mamma upp med en 1grams alvedon med, bring the pain away!! ARGH!