Jag kan snart inte andas mer, jag vågar inte, för hostan tar snart död på mig.
Jag sitter hemma själv för mor och far är på fest och lillebror är hos en kompis. Paniken börjar dra in över mig, jag är rädd för att vara hemma själv då jag hostar såhär mycket..

Hittills idag har jag hällt i mig 4 glas med slemlösande brustabletter, 15ml

Cocillana, 3 koppar te och tuggat i mig enorma mängder hosttabletter. Men inget hjälper.. Jag vet inte vad jag ska göra för att få bort hostan och smärtan i bröstkorgen då jag hostar och andas.

Cocillanan, eller kokolana som mamma säger (för att man blir lite yr och koko av den) får man inte ta mer än 3-4ggr per dag, och jag har redan tagit den 3 ggr.. Brustabletterna vet jag inte hur ofta man måste ta. Men om det fortsätter såhär så går jag ut och lägger mig i snön, för det här bli bara värre..

Febern blir högre och jag svettas bara mer och mer. Är det inte så att febern ska sjunka då man svettas? Äh jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill helst ha sällskap så paniken försvinner, jag är rädd att jag ska få slut på luft eller svimma då jag hostar såhär. Men det är inte först inatt som jag får sällskap.. Jag hoppas att mamma ringer och hör hur det är med mig under kvällen..

Nu ska jag nog hoppa in i duschen och hälla kallvatten över mig.

Jag vill be allt och alla dra åt helvete, men det är mig jag menar. Jag orkar inte med mig själv längre, alla lögner jag drar för mig själv för att allt ska verka så mycket 'bättre'. Fan fan fan fan fan! Jag vill känna mig älskad, vara en speciell person. Alla mina vänner säger att jag är så go och glad och världens underbaraste och sötaste. Och jag vet att dom älskar mig och gillar mig. Men det är inte så jag menar! För jag älskar inte er alla, jag orkar inte det.. Och alla som säger det där om mig, jag tycker inte alltid så om er. Jag vill känna mig älskad av någon speciell som jag också älskar.. Den närmsta jag hittar just nu är Bambi, hon tar sig tid för mig, ser mig, kramar mig och pussar på mig. Hon verkar se då jag mår sämre och kramar mig alltid lite extra då. Hon har börjat smeka mig över håret då vi sitter eller ligger bredvid varandra, och det var så längesen jag kände sån närhet. Jag har jättesvårt att säga de här orden i den period jag är i just nu, men innerst inne känner jag att jag älskar henne. Hon är speciell Bambi, för hon säger vad hon tycker och vi kan prata om allt<3

Och, sen vill jag säga att jag är inte den där glada, underbara Fido som ni ser varje dag. Jag känner mig alltis smutsig inombords. Och det gör ont.