Jag känner att jag allt oftare försvinner in i mig själv. Inte bara då jag är själv utan till exempel mitt i en lektionstimme. Det skrämmer mig. Är jag påväg att bli någon annan? Eller vad är det som händer egentligen?
För jag känner också allt oftare att jag får tung ångest, tyngder i min bröstkorg, hjärnspöken och små monster runtom mig som hela tiden stör. Jag vet att det inte är normalt, för det är det väl inte? Så vad är det för fel på mig?

Jag funderar och tänker för mycket, men jag kan inte undvika mina egna tankar. Alla känslor jag haft har blivit utbytta mot hat, kyla och förvirring..
Jag vill lära mig känna trygghet igen, den där speciella känslan av att vara omtyckt och speciell, inte som i ett förhållande. Utan bara vänskap..
Det är jobbigt att känna sig tom men ändå fylld med ledsamhet och ångest.

Just nu sitter jag hemma hos Bambi i Slasta, det har varit en annorlunda dag som jag inte riktigt vet om jag trivts med eller inte.

Dagen började med att jag kämpade mig upp ur sängen, funderade på att lägga mig igen och bara somna om. Men jag SKULLE upp, jag måsta visa för mig själv att jag ÄR något. Så jag åt frukost och sminkade mig, drog iväg till bussen för att ha en skoldag med bara två lektioner; Foto och form (med Janne).
Johan, jag och Oden valde att impulsåka in till Sundsvall vid 1200, där drev vi omkring till 1625 då jag drog hem för att packa övernattningssaker, jag skulle nämligen till Bambi och sova över! :D
Där spelade vi en massa tvspel, åt cheesballs, Bambis underbara hemmalagade mat *drools* och sen som toppen på hela dagen så badade jag och Bambi badkar och bubblade :P De sista detaljerna vill jag inte gå in på för det är bara äckligt.

Aja, hade hoppats på att träffat lite mer folk i Sundsvall men det blev inte riktigt så *sadeye* Träffade Kettil en snabbis iallafall ^^

Hmm, ska nog krypa ner till Bambi snart och mysa med henne :) Godnatt.

Bambi, du ger mig lite ljus i min annars så mörka vardag<3