Jag... Har känt mig bortglömd, ensam, oälskad.
Jag lyssnar på Emilie Autumn och Sopor Aeternus, tänker på för mycket saker som vanligt och önskar att jag hade haft sällskap den här helgen. För allt jag kunnat tänka på var hur mycket du kan tänkas hata mig, hur mycket du avskyr mig. Och jag kan säga att det är inte så jävla kul att tänka på det dag ut och dag in. På vad du anser vara en bra vän, en sån som skrattar och ler hela tiden? Det verkar iallafall som det. Ignorera hon med andra känslor än bara glädje... Jag hade kunnat varit glad dygnet runt om jag fått spenderat den tiden med dig, eller iallafall känt mig betydelsefull för dig.

Just nu vet jag inte om jag kan lite på nån, förtroendet för andra har sjunkit ner mot nollstrecket. Två av de personer jag älskar mest har svikit mig, lämnat mig ensam kvar. Och jag vill inte stå där ensam och ynklig...