Jag ligger och gråter för förlorad kärlek. Den senaste timmen har jag följt två personers bilddagbok, sett hur dom träffats första gången, sett dom bada tillsammans, titta på film, första gången dom sa att dom var tillsammans och älskade varandra, bara en massa fina känslor. Och bilder på då dom skiljdes åt efter en vecka, och tjejen hade knäppt kort på sina tårar. Jag saknar kärleken, jag saknar känslan. Vad var det som gick fel? Allt det fina Rick och jag hade, alla fina stunder. De gånger vi gick ut och gick på sommarkvällarna och jag lärde Rick gå barfota, då vi bara satt inne och myste framför en film, då vi låg och höll om varandra. Vad var det som gick snett? Vart tog känslorna vägen? Jag saknar allt så jävla mycket, kramarna, kyssarna, kärleken, energin vi gav varandra. Istället för att mina känslor sakta skulle försvinna för honom, så slets dom ifrån mig och byttes ut mot tårar och hat mot mig själv. Vad hade jag gjort för fel för att förlora en sån underbar kille? Jag har fortfarande inte fattat vad som hänt, jag vill ha det som då, då vi var tillsammans. Jag tyckte vi hade det bra i slutet, även fast vi bråkade mer och mer, även fast vi bråkade så fanns ju kärleken. Men Rick kunde inte se det, inte fokusera och allt bara försvann, rann iväg. Och jag står fortfarande ensam kvar, med bortslitna känslor och oavslutade meningar. Jag hade hellre låtit kärleken glida iväg och försvinna, så jag också känt likadant då det tog slut. Istället fick jag lära mig att leva utan kärleken, jag försöker känna den igen. Men den vill inte komma tillbaks. Allt jag tänker på är vad som har varit, och jag kan inte gå vidare. Allt är så jävla jobbigt, jag vill ha det som då. Inte så som det är nu, om jag kunde, så skulle jag försöka få Rick att förstå hur mycket jag älskar honom, att det nog är därför jag sårar honom så mycket nuförtiden, för att han inte ska komma för nära, för att jag inte ska känna känslorna igen. I varje kram, i varje blick, så sipprar lite kärlekskänslor fram, och jag orkar inte med det. Det är för jobbigt. Jag vill inte älska någon som har tagit ifrån mig det jag värderade högst i mitt liv.

Och samtidigt vet jag att det aldrig kommer bli vi igen, jag har raserat för mycket. Min kärlek till dig har stött bort dig från mig.