Jag känner att jag allt oftare försvinner in i mig själv. Inte bara då jag är själv utan till exempel mitt i en lektionstimme. Det skrämmer mig. Är jag påväg att bli någon annan? Eller vad är det som händer egentligen?
För jag känner också allt oftare att jag får tung ångest, tyngder i min bröstkorg, hjärnspöken och små monster runtom mig som hela tiden stör. Jag vet att det inte är normalt, för det är det väl inte? Så vad är det för fel på mig?

Jag funderar och tänker för mycket, men jag kan inte undvika mina egna tankar. Alla känslor jag haft har blivit utbytta mot hat, kyla och förvirring..
Jag vill lära mig känna trygghet igen, den där speciella känslan av att vara omtyckt och speciell, inte som i ett förhållande. Utan bara vänskap..
Det är jobbigt att känna sig tom men ändå fylld med ledsamhet och ångest.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag skulle vi ha firat din första födelsedag, jag kan inte sluta gråta. Förlåt min älskade, förlåt <3 ...

    Det var sjukt längesedan jag skrev här nu, så det är kanske på tiden att jag gör det. Dock så skriver jag inte med glada tankar, allt snurrar runt som en karusell i huvudet... Jag har varit sjukskriven i fyra månader nu, eller är det ...

..på det mesta faktiskt. På mig själv, plugget, praktiker, vuxenlivet.. Allt. Jag har gråtit mer den senaste månaden än vad jag har gjort sammanlagt det senaste året, tårarna går knappt att stoppa. Det är många som frågar hur det är, jag vill skrika ...

Just nu sitter jag på stammis-stället Kaffebaren och njuter av en latte med vit choklad. Jag sitter i ett virrvarr av mina tankar och känslor. I måndags var jag hos läkaren och fick mina provsvar, jag tog blodprover för ungefär en månad sedan för att...

Jag fick precis ett fruktansvärt sug efter alkohol, senast jag drack var på nyår, men senast jag var sugen på alkohol är flera år sedan. Fan vilken jobbig känsla jag har i kroppen nu! En blandning mellan rädsla, trötthet, besvikelse, ledsamhet och su...