De senaste dagarna har jag mått bättre och bättre, men samtidigt har jag tagit upp mitt destruktivabeteende igen. Varför, det vet jag inte...

Igår sprack allt, jag fick en plötslig känsla av att jag var ensam, övergiven. Jag gömde mig för något jag tror bara existerar i mitt huvud, ihopkrupen på en kyrkogård med paranoian tätt bakom min rygg. Panikångest, cigg, tänder som tuggar genom min hand... Jag sprang runt, runt, runt i mörker och försökte hitta ut, vart var mina rakblad då jag behövde dom? Men, vart var den varma trygga famnen då jag satt där på knä på grusgången och kvävdes av mina egna andetag? Jag fick ingen luft, tårarna dränkte mig och min kropp ryckte okontrollerat. Rick halvt skrek genom telefonen att jag skulle följa med honom hem, att jag inte fick göra något dumt där ute i mörkret. Jag ville inte lyssna, men jag gjorde som han sa, och satte mig och bet sönder min hand istället.
- Lägenheten. Det är svårt att dölja tårar och halvt kvävda skrik... Alla undrade vad det var, sa jag något? Ja, till vissa... Det gick bara inte att hålla inne, ångesten ville nagla sig fast i mig och jag orkade inte med det...

Vill jag ha det så här? Nej... Jag vill helst av allt slippa all den här skiten, jag vill ta semester från mitt liv, bli någon annan, bara vara ingenting...

Jag vet inte längre vart jag har mig själv, för ytterligare en del av mig har slitits loss och krossats under någons sko. Allt här förvirrar mig, jag vill inte att det ska vara som förut, och inte heller som nu... Så vad ska jag göra?

Sen igår har jag funderat på att höra av mig till en person, berätta hela sanningen, visa vissa grejer, och se hur fan människan reagerar. För jag ser det som otrohet, vet du hur det stavas? O t r o h e t. Och... Jag känner mig playad, mitt liv har blivit splittrat, det som var på väg upp igen...

Jag ska inte skriva mer just nu, det blir bara fel ändå. Allt blir fel, och allt misstolkas. Jag inbillade aldrig mina känslor för dig, och jag är nu rädd att du har sumpat dina chanser.

 

The Zero...

16 juli 2009 20:14

Jag har fixat allt det själv, pratat med Jennie och att det kom ifrån mig gjorde det bättre.

Jag har bett om ursäkt en million gånger för att jag fick dig att tro att jag inte alls brydde mig om dig, jag bär aldrig på tomma ord... Men nu när allt är som det är vet du nog vem jag skall försöka hålla kvar.

Visst ska jag hoppas på att jag kan bli din vän i framtiden igen, men det verkar inte gå så bra.


Du har mitt nummer om du vill prata, men så länge vi inte talas vid ser jag mig själv som oförlåten...

Glöm mig så fort som möjligt gå vidare...
Jag var aldrig mer värd än ett sketen gruskorn i skorna ändå.
Du förstår vad jag menar och, i slut änden, försök må bra igen, jag kommer vara lyssnare men jag skall aldrig bry mig så mycket igen att jag tycker om personer mer än vad som är hälsosamt.

Sköt om dig, tjing-tjingeling-ling.

//The Zero.

 

HomicidalManiac

16 juli 2009 20:47

Sv till The Zero:

Jag vet inte vad du har fixat, vad du har sagt. Så jag tänker göra som jag vill på den punkten, och har du verkligen berättat om ALLA sms du skickat till mig?

"... Du är ju som besatt. ;) *tar tag i din kropp och trycker ner dig på en bänk och för in handen i dina byxor och smeker dig.* det är du iaf nu. Kramas ((hjärta))"

"... synd att det inte var sant. *plockar fram tvålen och drar den över din kropp, smeker den över dina bröst och kramar om dig en stund och kelar med huvudet mot ditt, rör händerna längs din kropp och smeker dig ned till.* kramas((hjärta)) vill vakna upp bredvid dig någon gång. Kramas igen. ((hjärta x2))"

Hmm, jag ska nog inte skriva ner allt, det känns för jobbigt att gå igenom alla sms från dig som jag har i min telefon... Och, du vet hur svårt jag har haft det att komma över Rick, och då kommer du in i bilden och gör allt så mycket lättare... Nu har jag två personer att komma över, jag vet inte om det har varit värt det...

http://homicidalManiac.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag skulle vi ha firat din första födelsedag, jag kan inte sluta gråta. Förlåt min älskade, förlåt <3 ...

    Det var sjukt längesedan jag skrev här nu, så det är kanske på tiden att jag gör det. Dock så skriver jag inte med glada tankar, allt snurrar runt som en karusell i huvudet... Jag har varit sjukskriven i fyra månader nu, eller är det ...

..på det mesta faktiskt. På mig själv, plugget, praktiker, vuxenlivet.. Allt. Jag har gråtit mer den senaste månaden än vad jag har gjort sammanlagt det senaste året, tårarna går knappt att stoppa. Det är många som frågar hur det är, jag vill skrika ...

Just nu sitter jag på stammis-stället Kaffebaren och njuter av en latte med vit choklad. Jag sitter i ett virrvarr av mina tankar och känslor. I måndags var jag hos läkaren och fick mina provsvar, jag tog blodprover för ungefär en månad sedan för att...

Jag fick precis ett fruktansvärt sug efter alkohol, senast jag drack var på nyår, men senast jag var sugen på alkohol är flera år sedan. Fan vilken jobbig känsla jag har i kroppen nu! En blandning mellan rädsla, trötthet, besvikelse, ledsamhet och su...