Oj, hjälp O__O En tanke slog mig alldeles nyss, jag är ensam hemma! Och ingen i min familj kommer att komma hem på tre dagar! Jag vet inte om jag tycker det är skönt eller bara väldigt läskigt. Just nu har jag faktiskt fått en oroskänsla i magen, liksom waah! Jag med min enorma paranoia och mina  oroskänslor.

*delar på en kall korv med katten* Jag ska nog planera min matlagning lite bättre imorn XD

I try to make it through my life, in my way, there's you
I try to make it through these lies, and that's all I do

Dagen var, onödig..?
Det har börjat kännas så på sistonde, det känns meningslöst att lägga ner tid på kläder, utseende osv... Vem klär jag upp mig för? Inte mig själv iallafall, möjligtvis sminket. Men resten, jag gillar inte ens uppmärksamhet gällandet utseendet, då ska det vara från någon jag verkligen älskar. Inte bara "ååååh vad du är fiiiin i hååååreeeeet!!" Det känns lite för, överdrivet (säger inte att jag ogillar såna kommentarer bara pga det här), och jag blir oftast obekväm i situationen.

Hmm, och apropå klä upp mig för mig själv och så. Jag hade tänkt att pierca mig idag, två jättesnygga piercingar, men då kan inte Rick pga yrsel och så. Fan liksom? Jag har byggt upp känslan av att pierca mig i en vecka nu snart och idag kändes det verkligen bra då jag åkte in. Men nej nej, då jag väl är beredd så går det inte *suckar djupt*. Anledningen till att åka till stan var just för det, pierca mig och sen dra hem på en gång... Nu blir det kanske imorn istället, och jag hoppas på att det går då! Annars får jag spunk D:
Jag fick iallafall träffa lite folk på stan, och gillade speciellt att träffa Elina och Rachel som lyser upp min värld lite extra. Vet inte riktigt varför men det är bara så *ler lite snett och försvinner in i tankestormarna*.

Aja, lyssnar en massa på musik nu då jag är ensam hemma. Musik på hög volym, godis, te, cigg och mys med fem busiga katter.

Jävla fittångest!
Jag vet inte om jag bara är olycklig och har tappat bort mig själv i alla jävla labyrinter inom mig eller om jag seriöst håller på att brytas samman av alla mina tankar och känslor! (skrev jag inte samma sak nu?).

http://www.youtube.com/watch?v=gCvNS149gsw

Jag levde en gång i ständigt hat, men det försvann i ett sms, VARFÖR skickade jag det smset? Det är lättare att hata än att älska, det vet nog alla... FITTA!

09:48 - jag går och tvättar håret nu...
09:55 - klar... Ångesten ville inte sköljas bort med vattnet


http://www.youtube.com/watch?v=6nr4SyfK6ww&NR=1

Alltså, varför ger vissa människor upp så lätt?
Hur skulle du må om jag gav upp mig själv och mitt liv?