Jag har ångest, vill kräkas, jag har yrsel, mår illa och min kropp skakar som i frossa. Varför? Helvete... Mitt lår svider men det lugnar bara ner lite, det är iallafall något som hjälper...

Jag sitter hemma hos Rick just nu i hans säng, jag vill helst härifrån men vet inte riktigt hur jag ska göra..? Jag vill inte hem, vill inte åka till någon och vill inte stanna här just nu heller. Jag har ångest över skolan, kommer inte gå ut med de betygen jag måste ha och ja, jag sumpar verkligen allt just nu...
Jag fick panik idag bland allt folk på mötet, det är folk jag känner men ändå så slår allt det här sociala in, jag blir rädd, vill gömma mig och bara gråta. Ge mig ett bord jag kan krypa in under? Ett täcke att gömma mig bakom och en famn där jag bara kan få försvinna för ett tag.
Jag bara skriver ner skit just nu, men jag vet inte vad jag annars ska göra? Vad ska jag göra och vart ska jag ta vägen? Jag måste skriva klart mitt cv och skicka in det imorn, men hur ska jag hinna det? Hur ska jag hinna skriva klart svenskan och hur ska jag orka med skolan imorn? På söndag? .__. Jag längtar bara tills efter det på skolan, sen ska jag gömma mig och mina tankar i X's kramar och pussar...

Snälla, jag vill att mina hjärnspöken ska dö...  

Jag har aldrig valt att leva med ångest, jag har bara riktat mig in på vissa sätt att reducera den på... Det finns bra sätt och dåliga, men allt beror på vad olika personer tycker om dom sätten. Någon kanske stoppar i sig mängder av godis och känner sig bättre, medans någon svälter sig själv.. Andra umgås ständigt med folk och vissa stänger in sig. Det är så blandat... Jag själv börjar se ut som en vävd matta igen, randig, med sina skavanker och skiftningar. Äh, jag förvirrar mig själv genom att skriva det här, jag tänker för mycket för att kunna få ner någon läsbar text.
Suck... Dam dam dam dam *nynnar uppstressat på någon avlägsen låt* Då mor gått och lagt sig så kryper jag ut på balkongen och tar mig en cigg, är rädd att om jag inte får nikotinet snart så blir jag åter igen en trasig matta...

Jag har intalat mig själv så länge, sen i somras, att jag knappast förtjänar kärlek och att jag bara är en värdelös skit på jorden, skräpet längst ner i soptunnan. Nu är jag rädd för att bli bestraffad för att jag åker gratis på bussen.. Eller gratis? Jag tror jag betalar med min oro, mina skuldkänslor och hela mitt skärrade jag. Jag vill bort nu, krypa in i något varmt och försvinna, känna mig trygg i mig själv och bara må bra en stund..
Även fast jag vissa stunder kan njuta av tillvaron så kan det vända på två blanka sekunnder. Jag börjar oroa mig och tänka för mycket.. Och ja, jag vågar knappast ta risker längre, jag tjänar ju ändå inget på det? Kolla bara hur det blev förra gången..? Allt gick käpprätt åt helvete.. Bye bye bästa vän, hejdå bra mående och farväl till det lilla jag kallade inre glädje. Bästa vännen fick mig att glömma, inte bara få fantisera om drömmarna utan också få uppleva dom.
Hur blir det den här gången? Om jag tar risker? Hamnar jag i graven då, långt ner bland de döda? Det känns så.. Jag orkar inte försöka, orkar inte ta risker och vill inte ens komma i närheten av värme från en annan människa. Jag vet redan hur det slutar.

I watched the clouds drifting away
Still the sun can't warm my face
I know it was destined to go wrong
You were looking for the great escape
To chase your demons away

Ska in till Hudik om 40 minuter ungefär, ska träffa Rick och ta en fika på stan.
Igår åkte Mumin hem, jag följde med henne in till Hudik och satt sedan där i 25 minuter och väntade på min buss hem, Rick kom och höll mig sällskap en stund med (och det var då vi pratade om fikat idag ^^). När jag kom hem så åt jag lite mat och däckade sen i soffan där jag sov alldeles för många timmar (tror det var mellan sex och tio?), vaknade och började glo på någon konstig film, hade fått vin av pappa med som jag satt och smuttade på (inte det godaste vinet).
Aja, nu babblar jag på helt huller om buller, får ta och skärpa mig!

Vad tänkte jag säga? Äh, kommer kanske på det senare. Nu får jag iallafall hoppas på att jag inte missar mina bussar hem sen, sista går ju 19:25, så om någon vill hålla mig sällskap om jag missar den första bussen så är det bara att höra av sig xP Jag hittas nog rökandes på stationen eller så. Pusshej!

I stort sett så var kvällen igår skitbra! Det kom över 100 pers till spelningen och det högsta dom har haft under två år är ca 60 stycken, gissa om lyckad kväll!
Men, jag mådde dock inte så bra efter ett tag. Blev slagen av en tjej två gånger utan någon egentlig anledning, en annan tittade på mig som om hon ville döda mig med blicken och sen allt folk... Jag är förvånad att jag klarade av folkmassan såpass länge som jag gjorde, brukar ju få panik bara av att sitta i klassrummet... Men men, jag sprang iväg och "vaknade" sen till och såg mig själv nerblodad, försökte hitta någon att prata med och fick till sist tag i Gabbi som hämtade Rick... Han knuffade iväg mig till pizzahuset där han virade in min arm i papper och ja, sen kändes det väl lite bättre. Men paniken kom tillbaks, jag sprang ut från Bg men Gry sprang ifatt mig och frågade vad det är, tack för det (L) sen kom det lite mer folk och pratade med mig...
Just nu sitter jag hemma i min säng med Mumin som sov över här, vi rökte vattenpipa, skulle dricka cocoste (som dock blev kallt), duschade och gick sen och la oss i sängen och skulle se på film (som vi somnade ifrån x3). Och ja, nu väntar vi på bussen in till stan, jag vet inte om jag ska med eller stanna hemma, annars åker jag hem till henne idag.

Mjaja, nu babblar jag på och känner mig osocial mot Mumin, ska försöka att avsluta det här nu.

Jag fattar inte vad det är för nåt som är så jävla bra med mig. Jag har daglig ångest, gör illa mig själv då det blir för mycket och ja, jag vet inte.. Vad är det för bra vän? Som knappt klarar av sig själv..?
Och, varför är det så många som gillar mig? Jag känner så stor press att jag inte vet vart jag ska ta vägen... Jag behöver kramar och någon att prata med då och då, men ibland blir det för mycket... Ibland vill jag bara vara för mig själv...
Just nu vill jag bara låsa in mig på ett mörkt, kallt och tyst ställe och bara vara där för mig själv med musik i öronen, och ja, förlåt för att jag skriver det här men jag behöver gråta eller göra illa mig själv just nu... Jag vill prata med någon som lyssar och förstår. Varför tar jag inte tag i det här och söker hjälp? Jag behöver det verkligen... Jag hatar mig själv för det här. Jag hjälper alltid andra, för det mesta. Men vart har tiden tagit vägen för att hjälpa mig själv? Jag sitter fast i det här jävla träsket. Jag gör så som andra tycker och tänker men ja... Äh, jag kommer nog aldrig sluta älta det här och kommer nog inte heller må bra på ett jävla tag. Jag är fast i skiten och det har jag varit i flera år, jag kommer aldrig ta mig ur det här, jag har inte orken...