Jag fattar inte vad det är för nåt som är så jävla bra med mig. Jag har daglig ångest, gör illa mig själv då det blir för mycket och ja, jag vet inte.. Vad är det för bra vän? Som knappt klarar av sig själv..?
Och, varför är det så många som gillar mig? Jag känner så stor press att jag inte vet vart jag ska ta vägen... Jag behöver kramar och någon att prata med då och då, men ibland blir det för mycket... Ibland vill jag bara vara för mig själv...
Just nu vill jag bara låsa in mig på ett mörkt, kallt och tyst ställe och bara vara där för mig själv med musik i öronen, och ja, förlåt för att jag skriver det här men jag behöver gråta eller göra illa mig själv just nu... Jag vill prata med någon som lyssar och förstår. Varför tar jag inte tag i det här och söker hjälp? Jag behöver det verkligen... Jag hatar mig själv för det här. Jag hjälper alltid andra, för det mesta. Men vart har tiden tagit vägen för att hjälpa mig själv? Jag sitter fast i det här jävla träsket. Jag gör så som andra tycker och tänker men ja... Äh, jag kommer nog aldrig sluta älta det här och kommer nog inte heller må bra på ett jävla tag. Jag är fast i skiten och det har jag varit i flera år, jag kommer aldrig ta mig ur det här, jag har inte orken...