Jag skulle inte ha något emot en cigg nu, en låg soffa på balkongen och någon att snacka skit med. Krypa ner under en varsin filt med en kopp te och prata om allt och inget. Jag vill egentligen hoppa in i duschen men jag vill samtidigt inte väcka resten av familjen.. Mamma pratade om att jag skulle börja städa mitt rum imorn och att hon sen skulle hjälpa till då hon kom hem från jobbet. Men jag vet inte om jag ska bort någonstans? Helst in till stan en sväng så jag kan köpa cancerpinnar, sen går jag kanske till Sania? Vem vet vad jag hittar på.
Jag saknar Sofi med. Imorn då jag vaknar så är det tre dagar sen vi sågs senast, och jag tycker det är jobbigt. Usch vad jag känner mig fjollig just nu, men det känns som att en del av mig fattas då jag inte är med henne. Jag känner mig obekväm och inte sådär spralligt glad som då jag är med henne. Jag saknar sättet hon ser på mig, formen på hennes läppar, jag saknar att pilla i hennes hår och jag längtar efter hennes kropp mot min... Jag är verkligen jobbig mot mig själv just nu...
Det bästa jag kan göra imorn är att stänga av mobilen, börja städa mitt rum, kasta alla skräpsaker och lägga grejer för säljning i lådor. Ta ett långt varmt bad och läsa en bok och helt enkelt se hur mycket jag hinner med och vad jag kan tänkas orka efter det. Urk, prestationsångesten river mig i bröstkorgen. Jag vill så gärna städa och få det fint i mitt rum så jag slipper må dåligt då jag går innanför dörren, men samtidigt så vill jag gömma mig under täcket för att slippa städa. Det känns som att det är ett evighetsjobb.