Så sjukt jävla jobbigt. Sitter och tittar igenom bilder från december, läser en massa saker som Rick lovade mig då han gjorde slut. Jag tänker på hur tiden var efter det och vad som har hänt sen dess.. Jag började känna hans lukt nyss, hur han luktar då han är nyduschad, har nytvättade kläder, eller speciellt lukten då han och jag precis haft sex (förlåt alla som är känsliga...). Varför började jag sakna honom helt plötsligt? Jag vill inte känna hans lukt, den får mig bara att minnas så mycket.

Idag på skolan kom jag att tänka på en sak, det är den nionde idag, det betyder att i lördags så var det ett halvår sen Rick gjorde slut med mig, gjorde slut på oss. Jag skrev det här på skolan, för att hålla kontrollen över känslorna:
I lördags var det ett halvår sen rick gjorde slut. Mitt hjärta smärtar och jag önskar att dagen för 6 månader sen inte funnits... Fan, jag vet fortfarande inte varför det blev såhär. Jag vill fråga rick så mycket, om han kommer ihåg de små sakerna vi gjorde. Då vi låg på en strand, hur vi tog oss till stockholm, när vi gick promenader och ja... Bara fanns för varandra. Jag vill ha en sån känsla igen, av att han ågon som alltid finns för mig. Det känns inte som om det kommer bli så igen. Det har gått för lång tid. Ricks och min vänskap har tunnats ur för mycket för att kunna byggas på, eller har jag fel? Det var bra i början av mitt liv utan rick, för rick fanns fortfarande där för mig, respekterade mig och frågade hur jag mådde... Vart har han tagit vägen nu? Fan...

JA! Jag önskar fortfarande att det vore Rick och jag! JAG ORKAR INTE MED LIVET ENSAM! Och kom inte och säg att du kan leva livet med mig! Jag vill leva det med Rick! Så som vi levde det då! Och jag ville fan utveckla det till något bra! FAN! Vad var allt prat om att alltid finnas för varandra och ställa upp i alla lägen? Va...? Jag fattar inte! JAG ORKAR INTE! JAG VILL INTE LEVA SÅHÄR!!!

 

The Hero...

9 juni 2009 20:13

First of all, wtf random kommentar opassande :O

Aja, kass feeling antar jag, kan nog inte förstå men kan försöka genom att kolla på mig och ah du vet...

Jag skulle nog inte säga, jag kan leva livet med dig, nej, jag tycker bara att du är en del av min lycka *hänvisar till dikt*.
Hoppas du kommer på fötterna snart, ja, snart och snart, i vilket fall finns jag nog runt ikring iaf...
*kramar* Var rädd om dig åtminståne, ja jag hoppas det för ditt i synnerhet fysiska välmående.
*kramar*

 

HomicidalManiac

9 juni 2009 20:17

Jag har trott att jag ska komma på fötterna nån gång sen det tog slut mellan Rick och mig, men inte fan har det blivit bättre... Och jag tycker nog att jag borde ha kommit på fötter för länge sen, men det vill inte bara.
Det verkar var meningen att jag ska ha det såhär...

http://homicidalmaniac.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag skulle vi ha firat din första födelsedag, jag kan inte sluta gråta. Förlåt min älskade, förlåt <3 ...

    Det var sjukt längesedan jag skrev här nu, så det är kanske på tiden att jag gör det. Dock så skriver jag inte med glada tankar, allt snurrar runt som en karusell i huvudet... Jag har varit sjukskriven i fyra månader nu, eller är det ...

..på det mesta faktiskt. På mig själv, plugget, praktiker, vuxenlivet.. Allt. Jag har gråtit mer den senaste månaden än vad jag har gjort sammanlagt det senaste året, tårarna går knappt att stoppa. Det är många som frågar hur det är, jag vill skrika ...

Just nu sitter jag på stammis-stället Kaffebaren och njuter av en latte med vit choklad. Jag sitter i ett virrvarr av mina tankar och känslor. I måndags var jag hos läkaren och fick mina provsvar, jag tog blodprover för ungefär en månad sedan för att...

Jag fick precis ett fruktansvärt sug efter alkohol, senast jag drack var på nyår, men senast jag var sugen på alkohol är flera år sedan. Fan vilken jobbig känsla jag har i kroppen nu! En blandning mellan rädsla, trötthet, besvikelse, ledsamhet och su...