Jag har ångest varje dag, just ikväll är det starkare. Hjärtklappning, jag fryser, det känns som om jag kvävs, bröstet imploderar, jag mår illa och är yr, jag är rädd att jag ska göra något dumt och jag är rädd för att försvinna...
Ångesten har byggts på av oro ikväll, oro över vad som kan komma att hända imorn och i helgen. Allra helst vill jag vara hos någon där jag bara kan ligga och lyssna på musik eller gå långa promenader med musik spelandes från mobilen...

Jag skrev lite idag på kulturhistorialektionen, jag tänkte och kände för mycket. Så ja, jag skrev ner lite på ett papper... (kom ihåg att det är jag som har skrivit, det är mina känslor och ingen får ta det. Det är mitt och jag anmäler om jag upptäcker att någon har stulit från mig).
______________________________

Tankar, tar aldrig slut. Dunkar bakom skallbenet, det smärtar.
Radera tankarna, minnet som skapar tankarna, händelser som skapar tankarna. Radera allt, radera mitt liv.
Plocka bort känslor, plocka bort hjärnan som känner, hjärnan som sänder inpulserna, det är hjärnan som gör det. Utan hjärna inga tankar, alltså inga känslor. Men om man stannar hjärtat, genomborrar det med spjut, kulor eller knivar, då slutar hjärnan sända inpulserna, du slipper tänka och du slipper känna.
_______________________________

Kyla, illamående, frossa. Maten rör sig oroväckande uppåt i kroppen, passerar halsen och ut genom munnen. Tankarna virvlar runt, varför ska det vara så här? Varför ska ångesten krama sönder mitt hjärta varje dag?
Det kväver mig, blockar luftvägarna och vägrar låta mig må bra. Jag får ingen luft, ligger där i fosterställning och skakar. Kippar efter livet, lusten och viljan att leva. Rädda mig?
_______________________________

Mitt medvetande rinner iväg, känslorna tar över och slår ut kroppens funktioner. Allt blir kallt, lederna smärtar och huvudet domnar bort. Jag vill leva men samtidigt dö. Jag är i ett mellanting. Jag varken lever eller är död. Jag kallar det känslomässig koma, och jag vill ta mig ur den.
_______________________________

Jag vill inte ha sommarlov, vad ska jag hålla mig fast vid? Vad ska få mig att fungera?