Jag vet inte varför farfar har börjat ge mig över 100 kronor varje gång vi ses. Idag blev det 200, fattar inte, jag vill inte ens ha dem. Jag är rädd att, både farmor och farfar känner att... Dom.. Ja, jag vill inte tänka på det, dom har alltid funnits där..
Jag sitter i bilen på väg hem från estetafton just nu. Jag har ångest, det känns som en kniv i bröstet, som snurras varv på varv. Jag känner mig ivägen... Klumpig, illaluktande och ful. Fan... Jag vill hem nu, stänga dörren om mig, sätta igång trumhinnesprängande musik och bara skrika till det.


I can feel your sorrow, you wont forgive me. But I know youll be alright.
It tears me apart that you will never know, but I have to let go.

Sitter hemma, är stressad som ett as. Snart ska jag in till stan igen för att åka på estetafton på skolan. Har egentligen ingen större lust, vill bara lägga mig under täcket och sova. -huvudvärk- Men men, vill se modevisningen och vad treorna har gjort så har väl inget större val.
Pappa kom precis upp på mitt rum och sa att han inte orkade följa med, så det blir bara mamma och mig. Och jag vet att mamma är trött, stressad och irriterad så jag vill egentligen inte be henne följa med... Hon borde få göra som hon vill och jag tror hon vill stanna hemma... Pluh.

Ska snart stänga av datorn och dra på mig lite kläder, sminktet är redan fixat.
Bye bye.