Den här dagen har varit ok, iallafall halva. Michel överraskade mig genom att impulsåka till mig imorse, har varit hos mormor och nere på stan med lite folk. Men nu ikväll så rasade allt, fan... Texten nedanför säger hur jag mår just nu.

Ångesten pulserar genom min kropp, tar ett stryptag runt min hals, kväver mig.
Lägger på ytterligare tyngder på mitt hjärta, sänker mig.
Vill luta mig fram, kräkas upp allt som gör ont. Går det?
Jag vill ha hjälp, jag krymper i mig själv, jag känner hur jag försvinner.
Jag känner bara smärta, sorg och skam. Jag skämms för mig själv, allt jag har gjort.
Min hjärna raderar allt så fort, det jag gjort kan försvinna på 2 sekunder.
Jag gör saker utan att veta om det, jag hör inte då folk pratar med mig.
Jag blir galen, jag är kanske redan galen? Jag är knappast normal.
Ångesten kväver mig nu, huvudet exploderar, tankarna försvinner och kommer tillbaks i rusande fart.
Jag faller snart ihop. Det här går inte längre, jag orkar inte. Make it stop.