Jag ligger hemma, äter popcorn som smakar ovanligt illa och har precis kollat klart på en film, Stranger than fiction. Jag mår... Ovanligt dåligt, jag tror känslan jag har inom mig är hopplöshet, allt känns så onödigt... Jag känner mig mer eller mindre ledsen varje dag, jag ser knappt något ljus i vardagen. I förrgår (torsdags) så skrek jag och grät, jag föll nästan ihop på Åhlensparkeringen av ångestkramper och rädsla. Jag ville fly, fly från världen, fly från känslorna. Jag ville fly från mig själv. Men hur gör man det? Jag sprang och sprang den dagen, sprang från vännerna när det var mig själv jag ville springa ifrån. Jag stannade upp en stund, bad om en kram och lite tyckaomkänslor för ett tag. Jag trodde att det skulle bli bättre, vilket det alltid brukar bli efteråt, efter att jag sagt exakt som jag tycker och tänker. Men, det blev inte bättre, mina känslor har inte förändrats ett dugg. Och det får mig att känna mig ännu mer hopplös, dålig och ensam. Jag vill så gärna vara på fest ikväll, dricka gott och skratta med alla vänner, slippa tänka. Men jag är för feg, jag är för trött, jag har ingen känsla av att jag vill fortsätta att kämpa. Jag är så nära på att ge upp, har jag gett upp? Det är kanske därför jag mår som jag gör. Jag orkar helt enkelt inte mer. Jag kvävs av mig själv, av mina egna tankar. Jag vill hitta tilliten hos någon, jag vill hitta trygghetskänslan. Men jag är för rädd för det, jag är rädd för att förlora tryggheten så som jag förlorade den i december. Jag är ständigt rädd och jag hatar det. Jag känner att jag har en person jag kan finna tryggheten hos, och jag vet att den personen kan finna tryggheten hos mig. Men jag orkar inte ens försöka, jag önskar att jag kunde vara lite mer normal och lite mindre rädd, bara så att jag vågade chansa på att tryggheten finns där.

Jag vill blanda drinkar, skratta och kramas med vänner, jag vill vara säker på att dom finns där då jag behöver dom. Men jag orkar inte, jag är rädd... För jag vet att dom inte alltid kommer finnas där, därför vill jag inte försöka, försöka att leva...