Här sitter jag och skriver om mina känslor rakt av, också försvinner allt. Fan! Jag orkar inte mer just nu, jag satt och skrev om min födelsedag, om det jag önskar mig mest av allt. Däribland tryggheten av en arm runt min midja, någon tätt intill. Jag skrev att jag ville spola tillbaka tiden till imorse då jag vaknade och pausa tiden just då, göra så den stod still. Bara för att för alltid känna den känslan. Pirret i kroppen och tryggheten i magen. Men allt jag skrev, försvann... Det är inte meningen att jag ska må bra. Jag vill bara radera min födelsedag, för presenten jag vill få, det är att somna varje natt med huvudet på en arm, en arm runt min midja och någon tätt intill, och det är så jag vill vakna med.. Men personen jag vill ha där hos mig vill inte vara med mig på det sättet. Jag är nog bara en produkt, en sak. Bara för att få honom att må bättre för en stund. Jag vill bara försvinna så jag slipper lidandet och smärtan.

Jag vill ha dig hos mig livet ut, och i nästa liv då vi båda är katter..