Jag vet inte vad jag ska tycka, känna eller tänka. Var på hälsocentralen idag och fixade hostmedicin eftersom jag gått och blivit sjuk igen. Tog också upp att jag har haft problem med magen i lite mer än en vecka ungefär. Illamående, kramper och ont i äggstockarna. Läkaren klämde och kände en massa på min mage, jag gick och tog blodprov och efter det då jag gick tillbaks till läkaren så sa han att magen kunde bero på att jag var med barn. Hallå liksom? Säg inte så! Skolsköterskan sa samma sak då jag nämnde att jag mådde illa varje gång jag åt, svimmade och hade ont i äggstockarna.. Jag sa att det var omöjligt då jag åt p-piller. Men då nämnde läkaren det jag hade glömt bort, penicillinet och kortisonet jag åt för några veckor sedan försvagar och kan vid vissa tillfällen få p-pillerna att sluta fungera helt! Fan liksom, ska boka tid på ungdomsmottagningen nästa vecka för graviditetstest. Och jag känner på mig inombords, vilket jag har känt länge. Att något är annorlunda med mig, och svaret på alla mina frågor finns framför mig. Det skulle inte förvåna mig om jag är med barn då jag haft en sån känsla en tid (om jag inte gått och tänkt så mycket på det att kroppen har ställt in sig på det). Jag vill inte att det ska vara så, jag vill inte tampas med att ta ett piller som stöter ut ett liv, något som jag kan tänkas ta hand om. Jag vill inte känna hur något rinner ut ur mig då jag har chansen till att skapa något fint... Jag kan älska något som älskar mig lika mycket tillbaks, jag vill inte mista den chansen. Men jag vet att det är fel att skaffa barn nu, jag går fortfarande i gymnasiet och jag vet att personen som troligtvis är far till barnet inte heller skulle klara av det då han sagt att han inte vill ha barn just nu... Jag orkar inte...