Jag känner mig stressad och orolig. Jag vet inte direkta anledningar, men just nu så är det mycket som påverkar mig. Jag är stressad över skolan, oroar mig för att allt ska gå åt helvete och inte bara några få grejer. Jag är rädd för att hamna utanför samhället, inte få jobb, leva ensam, leva i slum? Det här är första gången jag riktigt tänker igenom det här och skriver ner det, ironiskt nog så får jag tårar i ögonen. Jag vill vara och leva som alla andra, klara skolan, få jobb, skaffa partner och bara ha det bra. Visst har alla problem mer eller mindre. Mitt största just nu är just gymnasiet, kanske min hälsa med..
Jag är orolig över vänner, relationer, tankar och känslor. Jag är rädd för att göra ett felsteg, inte vara rolig, intressant eller bra att disskutera med. Jag är rädd för att ha små defekter, som att börja stamma, säga ord i fel ordning, att min mage ska låta onormalt mycket, att jag är dålig på ditt och datt. Egentligen så vet jag att jag är jävligt bra, jag kan mina saker och jag är dessutom rolig och pratsam! Jag vet att det är många som tycker det med, så varför oroar jag mig? Ingen kan ju vara perfekt.
Sen finns det vissa stunder då jag inte orkar så mycket, då jag bara vill ligga ihopkurad, se en film och bara vara. Allra helst så vill jag ju ha någon som jag kan krypa upp bredvid, någon som jag kan få närhet av så jag inte känner mig ensam. För ensam kan jag känna mig även fast jag är med 10 pers. Det är just känslan av att ha någon nära sig som bara finns där, den känslan vill jag få och den känslan saknar jag. Just för att dom stunderna så känner jag mig speciell, omtyckt och.. Jag helt igenom.

Jag vill ut och resa, skratta, vara knasig och ha det kul. Bara leva livet. Men samtidigt så vill jag också ha någon att ty sig till känslomässigt, inte någon som jag bara kläcker ur mig all världens problem till, utan någon som bara finns där. Oavsett om jag befinner mig hemma på mitt rum, i stan eller i Frankfurt så vill jag känna att jag betyder något för någon.
Det blir mycket "jag" i det här inlägget, men jag känner att jag behöver skriva sånt här just nu, annars skulle jag ju inte skriva det. Eller hur? Klockan är fem i tre nu och jag ska upp runt halv sju, jag ska ut och röka en sista cigg och sen krypa i sängs. Godnatt allihopa, jag hoppas att ni får er en bra morgondag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag skulle vi ha firat din första födelsedag, jag kan inte sluta gråta. Förlåt min älskade, förlåt <3 ...

    Det var sjukt längesedan jag skrev här nu, så det är kanske på tiden att jag gör det. Dock så skriver jag inte med glada tankar, allt snurrar runt som en karusell i huvudet... Jag har varit sjukskriven i fyra månader nu, eller är det ...

..på det mesta faktiskt. På mig själv, plugget, praktiker, vuxenlivet.. Allt. Jag har gråtit mer den senaste månaden än vad jag har gjort sammanlagt det senaste året, tårarna går knappt att stoppa. Det är många som frågar hur det är, jag vill skrika ...

Just nu sitter jag på stammis-stället Kaffebaren och njuter av en latte med vit choklad. Jag sitter i ett virrvarr av mina tankar och känslor. I måndags var jag hos läkaren och fick mina provsvar, jag tog blodprover för ungefär en månad sedan för att...

Jag fick precis ett fruktansvärt sug efter alkohol, senast jag drack var på nyår, men senast jag var sugen på alkohol är flera år sedan. Fan vilken jobbig känsla jag har i kroppen nu! En blandning mellan rädsla, trötthet, besvikelse, ledsamhet och su...