Bambi min bästa vän släpade med mig till sin kurator igår. Och jag berättade för en gångs skull vad jag ville med allt det här och hur jag mådde. Kuratorn sa att hon skulle fixa en remiss men att väntetiden kunde bli lång, jag sa då rakt ut att jag behöver akuttid. Jag kommer aldrig kunna sitta och vänta i tre månader på att få komma dit, sen börja om med allt prat med någon annan.. Usch, allt det här skrämmer mig. Men jag kan iallafall säga att den här kuratorn är bättre än den andra, redan efter det första korta mötet. Jag vågade ju säga hur jag kände, det är ju bra? Och nu då hon vet så kan jag inte vara rädd för så mycket mer. Visst jag är det, men jag ska vara modig och gå dit då jag har tider inbokat.

*drar efter andan* Jag ska kura ihop mig till en liten boll nu, min mens karvar små mönster inifrån min mage och det gör fruktansvärt ont. Puss hej.