De gånger då mina tankar försvinner bort i lyckordrömmar för att få mig att må bättre så tänker jag verkligen på underbara saker. Tonen av ilska och tårar ligger kvar som ett fettlager över lyckan, men lyckan strålar oftast över det mesta.

Just nu ligger jag och tänker på då Bambi och jag myste ner oss på ett fik i Sthlm, längst med Drottninggatan. Då vi mumsade i oss äppelpaj med vaniljsås (dock för lite av det, fråga Bambi :P) och jag drack en underbart god kaffe latte *ryser och känner smaken av bara tanken*. Just nu, liggandes i den här sängen så önskar jag att jag vore i Sthlm med henne nu. Strosandes längst smågator, träffa folk man pratat med över internet och bara vara. Vi två är bra på sånt.

Näe, jag ska sluta drömma iväg nu. Ska försöka att sova och drömma på riktigt, om nu det går efter några timmars sömn tidigare ikväll. Igår somnade jag runt fyra.

Hur är det meningen att jag ska reagera? Vilket sätt är normalt att reagera på?
Det har varit jobbigt i flera dagar. Jag vaknade på fel sida idag med gråten i halsen. Jag trodde ju att jag kunde sova bort den som alla andra gånger. Men inte blev det bättre, bokade tider försenades pga idioter, jag mötte andra som jag trodde att jag skulle klara av. Men jag känner mig bortvald, inte värd eller ngt.. Men Bambi räddade mig, lyste upp min värld för en stund.

Tack Bambi för chokladen, din omtanke är plåster för själen. Du är underbar :*

Fyfan vad mitt humör svänger hela tiden. Nu ligger jag och hulkar för mig själv och önskar att det vore en sån där sommardag då det är underbart folk på stan som tar emot en oavsett vad.. Jag vet inte varför jag mår illa, varför tårarna skriker på att få komma ut eller varför jag ens skriver det här. Meningslöst, patetiskt och oerhört drygt. Jag är dryg, iallafall känner mig det.

Jag vill ut, röka och ringa någon människa. Men jag orkar inte. Det känns fel.

Leker du försvunnen? I think so. Eller så är du bara fast, instängd och ja. Du är fastlåst i en jävla cell! DU sa att du aldrig hade kunnat tänka dig såhär för några år sedan. Men det blir bara värre! Hur står du ut? Du är en människa som behöver en viss mängd frihet, så du kan dansa runt, skratta och bara vara. Men när var det senast du fick din stund av frihet?

Äh.. Varför skriver jag här? Jag vet inte... Men jag får inte tag i den här jävla människan på något sätt och jag orkar uppriktigt inte leta reda på hans (JA, det är en kille!) mail just ikväll. Jag får väl göra det ngn annan dag istället då jag är på bättre humör...

Och jag vill gärna veta varför just jag är så JÄVLA lätt att välja bort, va?

*gnällkärring*