Min nervositet vibrerar bort mina tankar, det enda som finns kvar är känslor.
Rädda de utsatta, de försvunna. Det smärtar och har sig. Finns ingen utväg.

Jag har fått ytterligare ett brev från landstinget (heter det ens så?). Jag har iallafall fått en tid hos vuxenpsykiatrin nu. Det chockerar mig att det gick såpass snabbt då jag hört att väntetiden kan vara upp till tre månader. Jag ska dit den 29e mars, en måndag halv nio på morgonen. Jag vet inte om jag vågar.
Jag ska prata med kuratorn på skolan och se om hon kan följa med mig dit. Hon har sagt att hon kan göra det om det känns allt för jobbigt för mig. Och uppriktigt sagt så är jag rädd, jag vill gråta för att jag är så rädd. Vad ska jag dit och göra, till vp? Dom kommer att skratta åt mig bakom sina ryggar, dom kommer håna mig och säga elaka saker om att jag bara inbillar mig min smärta och ångest. Jag vet inte om jag vågar, jag vill stanna hemma trygg under mitt täcke. Helvete... Jag är så rädd för att jag ska bli klassad som en stor jävla idiot. Jag är ju förvirrad i mig själv! Hur ska jag kunna veta vad som är rätt och fel? Hur ska JAG kunna lita på någon?!

Helvete...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag skulle vi ha firat din första födelsedag, jag kan inte sluta gråta. Förlåt min älskade, förlåt <3 ...

    Det var sjukt längesedan jag skrev här nu, så det är kanske på tiden att jag gör det. Dock så skriver jag inte med glada tankar, allt snurrar runt som en karusell i huvudet... Jag har varit sjukskriven i fyra månader nu, eller är det ...

..på det mesta faktiskt. På mig själv, plugget, praktiker, vuxenlivet.. Allt. Jag har gråtit mer den senaste månaden än vad jag har gjort sammanlagt det senaste året, tårarna går knappt att stoppa. Det är många som frågar hur det är, jag vill skrika ...

Just nu sitter jag på stammis-stället Kaffebaren och njuter av en latte med vit choklad. Jag sitter i ett virrvarr av mina tankar och känslor. I måndags var jag hos läkaren och fick mina provsvar, jag tog blodprover för ungefär en månad sedan för att...

Jag fick precis ett fruktansvärt sug efter alkohol, senast jag drack var på nyår, men senast jag var sugen på alkohol är flera år sedan. Fan vilken jobbig känsla jag har i kroppen nu! En blandning mellan rädsla, trötthet, besvikelse, ledsamhet och su...