Jag ligger och trycker i min säng, gömmer mig från något som inte finns. Under mitt överkast och ovanpå mitt täcke. Klockan är halv sex och jag borde gått och lagt mig för flera timmar sedan, men jag kan bara inte. Jag vet inte varför? Imorn är det julafton, jag bryter ihop av den tanken. Hur ska jag orka med det? Om jag inte vill vara i stan så länge och fira, måste jag då det?
Min hjärna spelar spratt för mig såhär sent på natten, eller tidigt på morgonen om man hellre vill säga så.. Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller om jag orkar göra något just nu. Jag borde sova, över allt annat faktiskt. Men istället så ligger jag här och känner mig ensam. Det känns som att om någon blåser minsta lilla på mig nu så försvinner jag iväg som damm under en säng, som ett sandkorn i en öken.
Och nej, jag vet inte vad jag babblar i just nu.. Fan fan fanffanafan lika bra att jag stänger av datorn så jag inte st'äller till med något.

Om sex dagar så är jag nere i Skåne, Bromölla. Om det hade varit den 28e idag så hade jag suttit på tåget från Hudik till Stockholm och vidare om bara 20 minuter. Jag kan säga såhär; jag är grymt nervös. Det har blivit en massa komplikationer med resan osv, jag är stressad över allt jag ska hinna med innan angående packning, jul osv.. Och sen vet jag inte om jag ens kommer klara ett dygn där nere? Vad händer om jag överrumplas av ångest och bara vill fly så långt bort som möjligt? Vad händer om dom som hela tiden hotar han jag ska ner med hoppar fram och slår ner honom igen, Jim igen och kanske Elina och mig? Ååååh vad jag tänker för mycket!! Jag vet inte vad jag ska göra helt enkelt... Antingen så kryper jag in i mitt skal och blir liten och tyst, eller så kör jag med en annan metod; visar mig stor, stark och full med sprudlande glädje och energi! Kommer jag klara det? Kanske nån dag.

*suck* Jag ska nog inte älta det här så mkt. Ska måla mina naglar julröda nu och tänka på annat. Adios.