Jag sitter på skolan just nu och det har varit en dramatisk början på dagen. Var först på väg att bli påkörd av en traktor som skottade snö på busshållplatsen. Han körde rakt upp mot mig där jag stod på trottoarkanden med ryggen mot blåsten, och mot honom! Jag vänder mig om då jag ser lyktorna på traktorn alldeles bakom mig, blir chockad då han bara fortsätter att köra mot mig utan att ens titta på mig så jag panikhoppar över en hög snökant in i busskuren där det redan står en jävla massa folk. Jag svär och blir allmänt förbannad, sen gör han samma grej igen! Då vi står i busskuren så ska han promt skotta bort snön i/framför busskuren så alla får backa mot glaset för att han inte ska köra på oss D: JAG ÄR FÖRBANNAD! ARGH!

Har iallafall missat min matte nu då bussen var 30 minuter sen till skolan, bussen kunde inte köra mer än 60km i timmen...

Jag mår inte så jävla bra. Varje kväll så är jag rädd för morgondagen. Jag vågar knappt gå till bussen, rädslan att möta någon är för stor. Skolan är ett enda stort skräckmoment. På fredag, avslutningsdagen så har jag en tid hos kuratorn vid tio, men jag vet inte om jag kommer våga gå dit. Minsta lilla grej som stör mig under en dag kan få allt att vända, jag ger upp.
Jag är stressad dygnet runt. Det är många som kommer hem som liksom kan "avstressa", det blir nästan värre för mig. Jag har inte gjort en enda läxa eller prov på över en månad. Hur fan ska jag klara skolan? Det är sex månader kvar tills jag tar studenten. Det här kommer aldrig att gå.