Jag fyller år om en månad, jag vill inte. Inte för att det är min födelsedag, men jag vill inte att tiden ska fortsätta ticka iväg. Jag hinner inte med något alls känns det som.
Jag har missat två veckor i skolan för att jag varit sjuk, ingen lärare kommer ta hänsyn till det då jag kommer tillbaks. Jag som varit hemma sjuk ska ju ha hunnit plugga en massa eftersom jag bara legat! Jovisst! Jag har inte kunnat hålla en penna i min hand för att blodcirkulationen gör att jag sväller och får utslag *dampar som en galning* Jag är så jävla förbannad och rädd! Förbannad för allt jag missat och missar under den här tiden! Rädd pga samma saker! Jag HATAR att inte veta saker, att inte få reda på saker och bara leva i ovisshet! Det finns folk runtomkring mig som tar mig för givet och jag hatar det! Bara för att jag ligger hemma så betyder det inte att jag är medvetslös och måste vara frånkopplad från resten av världen! ARGH!
JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA! Ingen informerar mig om något, VISST det kanske inte behövs just nu men JAG VILL! Och jag känner att jag blir mer och mer paranoid här hemma! JAG BEHÖVER SÄLLSKAP! Min allergiska reaktion smittar inte om du/ni tror det! Jag vill bara ha närhet och sällskap, men då jag väl skaffade sällskap i onsdags i stan så trodde jag att jag skulle dö... Jag måste vänja mig vid folk, och det är jobbigt. Två veckors isolation och Fido är inte samma person som tidigare... Hon orkar inte. ORKAR INTE! ORKAR INTE ORKAR INTE!

Och ja, jag har nå fel i huvet just nu! Men jag är iallafall inte ensam om det!