*tar ett djupt andetag* okej... Det här var inte kul alls, mitt mående har inte vänt, men jag blev plötsligt ledsen. Jag känner mig förtvivlad, som att jag förstör för mig själv, jag känner mig hemsk... Det känns som att mitt mående i lördags förstörde en annans persons vardag. Jag har såna stora skuldkänslor att jag inte vet vad jag ska göra åt det. Jag vill så gärna bestraffa mig själv för det här men jag känner mig redan bestraffad, annars skulle jag ju inte må såhär, eller hur?
Jag har varit fast vid att glo på Top Model ända sen i fredags, bara för att filtrera bort allt annat. Det har funkat hur bra som helst, ända tills nu. Till och med det känns fruktansvärt meningslöst just nu. Jag känner mig dum som gråter, för det är väl jag som förstört någon annan? Fast, allt går runt i cirklar. Det har alltid varit jag som blivit sårad och sviken, nu är det tvärtom för första gången, så varför bryr jag mig? Varför har jag alltid varit den människan som måste bry sig så jävla mycket om andra även fast man i princip är fiender (nu syftar jag inte på situationen jag är i just nu, utan annars).

Just nu vill jag fixa till hängmattan, dra med täcken och kuddar och krypa ner där med min nalle och sova utomhus inatt. Visst det är mygg och skit men det är varken det värsta eller det jobbigaste i mitt liv just nu.

Jag måste snart ringa det där samtalet eller ta hissen upp, dörren till höger och sen säga att jag behöver hjälp, för jag orkar inte det här längre. Jag är inte Fido, jag känner inte ens igen mig själv. Det känns så tomt på vissa ställen i min kropp och på andra så är det en helt främmande känsla. Jag känner mig död.

Jag orkar inte, så försök inte.

Dagen började dåligt men det vände!
Gick med Joel ner mot stan, han vandrade in på Coop och jag sprang upp på Dollar Store och köpte tre ansiktsmasker (en med kakao, mmm ^^), när jag var påväg mot stan för att ta bussen hem så smsade Joel att han hade B&J till mig! WIWIIWIWIIIIIII!! Jag skyndade mig tillbaks som en tok och fick en burk Bohemian Raspberry (har för mig att det var den, var så sprattligt glad att jag inte tänkte på namnet xP), iiiiih! Joel sneel! Han fick mig på bra humör och jag smittade tydligen av mig litegrann, jag gick och smålog hela vägen till bussen :3

Och gissa vad jag ska göra nu? :D SPRINGA NER TILL FRYSEN OCH MUMSA GLASS!! Iiih! XD

Nu är jag kanske jobbig som skriver exakt hela tiden, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra? *låter fundersam* Jag ska iallafall byta ut linserna mot glasögon, fortsätta mysa med min teddy och kanske ta någon mer bild, eller vad tycks?

Så, nu är jag ensam hemma... Vet inte om det var det här jag ville? Fast jag ska inte prata om det, för det jag egentligen ville var ju att sitta och kolla på film med Rick. Åkte inte med till Hårte heller, jag  vill inte sitta hemma men inte följa med dit heller. Om det varit bara för en kort stund så hade det funkat, men dom ska vara där till halv elva någon gång.
Just nu sitter jag och kollar på top model säsong 11, har redan sett den en gång förut men gillar den, funderar lite på vad jag ska göra.. Spela tv-spel kanske? Äta I think, åt väldigt mycket för sådär 1½ timme sen men är hungrig nu igen, hoho "tröstäta".

Mjaja, skönt att vara hemma med, kommer nog att tänka en massa men det kan jag inte undvika...

Fan vad jag skriver och fan vad jag egentligen behöver ringa någon... Alla ska på fest ikväll och jag bli kvar hemma själv. Jag orkar nog inte ens åka någonstans just nu, jag orkar inte ens vara kvar här hemma... Pundis fyller år och ska ha fest för det, men Rick vill inte ens se mig så dit kan jag inte åka... Jag vill inte längre ner till havet bland en massa trevligt folk, jag känner mig bara i vägen. Och jag vill för första gången på flera år krypa upp i mammas och pappas famn, jag som aldrig ens har gillat det... Det känns inte som att någon kan hjälpa mig just nu, Rick har gett upp och sagt att vi får höras om några dagar och se om vi ses till veckan, men liksom... Jag vet inte vart jag ska ta vägen? Jag vill ha en famn att krypa in i, någon som torkar mina tårar och som inte lämnar mig... Vad är det för nåt som jag alltid gör fel? Försöker jag för mycket? ...Det har gått tre timmar nu och jag storgråter fortfarande... Jag vill inte ner till familjen och äta våran middag, pappa har lagat jättegod köttgryta men jag känner mig bara hemsk såhär... Det här börjar likna ett mindre ångestanfall av kvällen den 6e december... Jag vill ha någon här som andas med mig, jag har svårt med det, jag vill ha en arm över min axel, är det för mycket att be om...?

Allt jag gör blir bara fel, jag försöker men jag kliver alltid på någons tår eller beter mig elakt. Det är missförstånd hit och dit.. Jag har svårt att andas och jag kan inte sluta gråta. Har en till vänskap förstörts? Jag vill kunna säga att jag vill hem, men jag är hemma... Hem är där tryggheten finns, Rick är min trygghet, och det har jag förstört genom att bli sårad i första hand och säga så som jag tyckte... Jag ska sluta säga som jag tycker för det blir likadant varje gång, jag är trött på det här, trött på mina och andras misstag. Jag är trött på att vara andrahandsvalet och jag är trött på att ha förlorat Michel som vän, jag behöver faktiskt hans ord, hans kramar och förstående ögon. Jag skiter i vad andra tycker, jag saknar honom! Och nu känns det som att jag förstört det med Rick med, precis såhär var det mellan han och mig veckan innan ha gjorde slut, vad kommer att hända nu då? Är vänskapen förstörd? Bara för att jag för en gångs skull sårat tillbaks, så blir allt skit... Allt jag gör bli fel, fel fel fel... Jag har panik, ångest, svårt att andas, ont överallt och jag behöver den där kramen jag vill kunna ge till Rick för att få han att må bättre... Radera mig? Jag orkar inte mer... Fan...

Jag vill ringa någon, jag ser knappt vad jag skriver för alla tårar, allt har brustit och jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vill ringa Rick men han har stängt av mobilen, han är den enda jag kan prata med och han vill inte... Det känns som att jag förstört allt...

Det här känns ju bra... Verkligen, jättebra...
Bestämde i princip med Rick igår att vi skulle vara med varandra idag, se på film ikväll och bara mysa och ha det trevligt. Men inatt smsade han om att han började bli sjuk osv, idag sa han det med. Att det troligtvis inte skulle bli så som vi bestämt. Och NU får jag reda på att det tydligen ska bli fest, och att han också ska vara med... Skitkul... Jag bryter ihop för mindre saker och det här känns bara förjävligt... Han orkar inte träffa mig för att han är för sjuk men orkar gå på fest och "träffa folk och ha det trevligt" så som han själv sa...
Fan... Jag ska sluta försöka.