Just nu ligger jag och tar det lugnt efter en dags pluggande, jag känner mig jättenöjd över att jag lyckades skriva klart en uppgift och skickat iväg den *litet leende*. Jag har också bara rökt lite mindre än en halv cigg idag, tände lite rökelser istället så jag hade något att koppla bort tankarna på. Fast samtidigt har jag sug efter min vattenpipa, har fått den att kopplas till något bra och det ska jag försöka fortsätta att hålla :)

Nu ska jag se på lite tv och äta lite lakrits. Ha en fortsatt trevlig dag ;)

Jag har precis sett klart på This is England, och jag kunde självklart inte låta bli att gråta lite. Nu efteråt så har jag bara lust att gå ut på balkongen och ta en cigg, eller varför inte fixa vattenpipan? Det är bara så synd att jag vill ha bra sällskap... Sitta och dricka vitt vin, röka vattenpipa och bara småprata under en varsin filt. Det blir liksom ännu mer ensamt om jag ska gå ut i mörkret nu, jag är fan mörkrädd, och jag känner mig redan smått ångestfylld... Jag funderar faktiskt på att röka inne igen, vattenpipa alltså... Rökte det igår med, i början inne, sen så släpade jag ju ut kuddar och filtar på balkongen. Inne lyckades jag med rökringar, blev happygirl, ni skulle ha sett mitt leende. Ute blåste det för mycket.

Nu vet jag inte vad jag ska göra, faktiskt. Läxor? Nej det orkar jag inte... Se på tv med far och lillebror? Nej, för mycket jobbiga känslor. Sitta på rummet? Det vill jag inte... Åka till stan och bara gå runt? Det låter faktiskt mest frestande...

Jag vill mysa på balkongen med levande ljus, vaniljrökelser, vattenpipa,

hängmatta, kuddar, filtar och täcken. Och såklart en flaska vitt.

Äh, om jag orkar så ser jag en till film nu, snart. Annars kurar jag nog ihop mig till en liten boll och drömmer mig bort till små stunder vid havet som jag fick i somras.

Det mesta känns så meningslöst, allt känns meningslöst? Det enda positiva på den här dagen var då jag drog ut filtar och kuddar på balkongen, myste ner mig där i solskenet och rökte vattenpipa och lyssnade på musik. Det kändes verkligen som jag. Där satt jag i nästan två timmar, men efter bara en timme så kändes allt plötsligt så meningslöst igen. Jag hade ju bjudit in en person för att röka med mig, men jag fick aldrig något svar just då, därför rökte jag själv.. Det var helt ok ända tills jag började tänka.

Imorn ska jag försöka tvinga mig själv till skolan, jag har sådan press på mig nu att hela jag stressar sönder. Det känns som att jag missar hela världen och inte får en chans att uppleva det igen, om jag stannar hemma och vilar en dag till...
10.00-11.30 imorn så ska klassen vara på museet. Jag funderade över att bara åka dit imorn, men vad fan, om jag ska dit så kan jag väl ändå åka på första lektionen klockan åtta? Känns förjävligt att behöva kliva upp halv sju då jag är såhär sjuk, men jag orkar inte missa mer, för ju mer jag missar i skolan desto mer skit får jag... Faktiskt, jag orkar inte skriva om det... OM jag inte orkar åka tillbaks till skolan sen så åker jag nog hem eller stannar lite på stan, det får jag se...

Jag vill smsa, ringa, fråga hur du mår. Men så lite som jag får tillbaks just nu så känns det bara meningslöst.

Idag var ingen bra dag, ingen bra dag alls. Att vara sjuk får verkligen mitt humör att tryckas ner i botten, det blir inte heller bättre av att känna en så stor press här hemifrån. Jag har gått runt i snart en vecka och varit sjuk, ändå har jag kämpat mig till skolan, för att det tjatas så mycket här hemma om att jag måste dit, måste göra "så" osv... Jag hatar verkligen den där pressen, jag kan inte göra något då, och nu då jag är sjuk så lägger kroppen bara av.

Den lilla sträckan mellan stadsbussarna och stationen gjorde att jag bara ville lägga mig ner och sova för alltid, jag har inte känt mig såhär sjuk på länge. Och nu sitter jag här och skriver av mig, vet inte om jag tjänar något på det? Det känns mest som att orden bara slösas bort. Bah.

Min "underhållning" idag var mina cigg (som var i princip det enda bra med den här dagen), att bryta ihop sex gånger på stan, skolan i 10 minuter och sen åka hem... Vad var det för bra med att ens kliva upp idag? Att folk fick se mig totalförstörd? Att jag säkert blir ännu sjukare av det blåsiga vädret? Att jag känner mig sönderslagen utan att blivit slagen?

Näe... Ska sova nu eller se på någon film, typ Girl Interrupted.

Jag orkar inte och bryter åter igen ihop, jag skriker tönt åt mig själv inom mig.

Jag mår illa, psykiskt. Vad är det jag egentligen gör fel? Och varför tar jag åt mig av minsta lilla grej som jag inte ens har något med att göra? Jag vill bara vara, vara Fido och leva mitt egna liv, kämpa för att JAG ska må bra, inte för andra... Förvisso så har jag kämpat för allt och alla sen dagen då jag föddes, med vissa brister dock, så jag kan inte sluta helt. Men jag har iallafall slutat försöka hjälpa personer som inte ser en uns positivt i deras liv och dom som jag knappt har någon kontakt med. Varför ska jag ödsla min tid, mitt liv, på dom som knappt ser åt mitt håll vissa dagar? Ibland kommer jag nog att göra det, försöka få vissa människor att se lite ljus i vardagen, men allt oftare så får jag en pik tillbaks eller ingenting. Jag känner mig sårad, mot min egna vilja. Men det är skit man får ta. Det finns något bra bortom allt det här, och dit ska jag! Jag är redan på väg och har varit det länge nu, det finns motgångar och villovägar, men jag är på väg!

Jag har precis gjort om bloggen, är inte helt nöjd, men det blir jag nästan aldrig ändå. Den påminner lite om choklad, och choklad vore gott just nu...

Jag har känt mig väldigt sjuk den sista veckan, veckan innan det var jag också krasslig, men inte lika som nu. Jag har ständig frossa eller värmevallningar (liknande feber), jag har hosta och ont i halsen, hela tiden svidande näsa (snorar som en tok) och min kropp värker ständigt, likaså mitt huvud (som har blivit en liten bostad för migrän eller svår huvudvärk), jag är jämt trött och jag har svårt att andas - får stanna i trapporna i skolan för att det är så jobbigt, jag mår illa och har tappat aptiten... Och på det så har jag problem med magen. Innan har jag varit helt bestämd över att det är stressen som sakta förstör min kropp, men då jag kollade upp de här grejerna så stämmer det in på svininfluensan. Jag ska nog till hälsocentralen snart och ta blodprov. Men samtidigt så funderar jag på att kämpa på och visa mig pigg bara för att se om jag får feber och se vad som händer, bara för att jag har tröttnat på allt.

Om jag har enligt andra tur så är det nog bara vanlig influensa eller förskylning.

-

Idag läste jag en grej som jag tycker stämmer in på en person som jag känner.

"..det går inte att ta bort något som har hänt. Har en kränkning skett upplevelsemässigt, då har den skett. Vad personen kan göra är att hitta sitt eget sätt att återfå sin självkänsla.

Hur?

- Det kan vara att slå tillbaks, eller lugnt vända sig om och gå ut därifrån. Det finns inget facit där heller, men jag kommer osökt att tänka på några rader i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas:

´Man vill bli älskad.

I brist på det vill man bli beundrad.

I brist på det vill man bli fruktat.

I brist på det vill man bli avskydd och föraktad.

Man vill i alla fall ge människan NÅGON slags känsla.

Själen ryser inför tomrummet och vill ha kontakt

till vilket pris som helst´"

Förlåt att bloggen ser ut som den gör, ska göra om den snart,

Jag är trött efter en hel helg inne på Hudikmarknan. Hade inte förväntningar alls på den här helgen, förutom att åka till Rick då och sen att träffa Isa. Jag fick göra båda två, dock var det lite krångel, som vanligt.
Jag fick mig iallafall en vattenpipa inhandlad för 150kr, jag är en mycket nöjd tjej! Har dock inte invigt den än då det inte blev av i lördags kväll, det blev att filmerna drog ut på tiden och varken Rick eller jag kände för att gå ut och frysa klockan fyra på morgonen. Ska kanske inviga den själv på balkongen eller med mor och far (mammas reaktion på marknan då hon såg att jag köpt vattenpipa var "Jaha! Då är det bara att åka hem och röka då" hah). Aja, köpte mig lite marknadsnougat, brända mandlar och en godisrem med, mums, har alltid älskat den nougaten!

Idag på marknaden så fick jag föresten roliga reaktioner! Leyla utbrast något liknande "jag är otroligt tänd på dig just nu" (mitt minne är väldigt dåligt) och andra tyckte att jag såg ut som en väldigt sexig lärarinna XD Vet inte om det är positivt eller inte? Och jag hade bara mitt lathetsutseende: glasögon, bakåtkammat uppsatt hår och nästan inget smink förutom ögonbrynen och lätt rosa läppar (= stooora läppar).

Orkar inte skriva så mycket mer nu, och snart så borde jag krypa i säng. Mitt humör sjunker väldigt fort just nu och jag vill helst av allt bara dunka huvudet i väggen. Och tanken på skola imorn får mig att vilja gråta. Så godnatt, och vi får hoppas på att jag mår bättre snart.