Allt rinner ifrån mig. Och allt känns hopplöst.

Idag lever jag i ett virrvarr av konstiga känslor. Jag vet inte om jag ska svänga höger eller vänster, ducka eller hoppa högt. Jag känner mig lämnad åt omvärlden, varsågod. Stampa på mig, spotta på mig eller ignorera mig helt. Jag är på det humöret så varför gör ni inte det idag? 

Idag har varit en dag med ovanligt mycket kramar. Det skrämmer mig.
Kommer resterande dagar av veckan bli värre än någonsin då? Med inte ens en gnutta närhet, skratt och prat?

Jag tänker och oroar mig för mycket. Idag vill jag slippa allt. Jag vill gråta, sparka och slåss. Men för vad? Varför ska jag behöva gråta? Jag känner mig bara ensam...