Så känner jag varje dag, mer eller mindre. Mitt liv må se bra ut, men inombords så är det mer än bara kaos. Jag har ingen koll på hur jag ska må inom en timme, mitt humör svänger lika fort som en gunga svingar fram och tillbaks. Vad ska jag göra?
Om jag lyssnade på min kropp så skulle jag bara krypa ner under täcket och försvinna, jag är så trött på allt, men! Det ska jag inte, jag ska försöka hålla mig upprätt.. Jag vet bara inte om jag orkar. Jag vet inte ens vad jag pratar om längre.

Om jag ska säga det jag känner, så måste jag skriva i timtal och det orkar jag inte. Men jag känner mig iallafall utelämnad, ensam, osäker, misslyckad, i vägen, jobbig, elak, miserabel.. Ja, en jävla massa saker. Hur mycket jag än ger så får jag bara lite tillbaks, och den känslan jag får ut av det lever bara kvar för stunden.
Jag som försöker få alla andra att tänka positivt, så dom ska må bättre, tänker själv bara negativt. Vad SKA jag göra? Finns det ens något jag KAN göra?

Fan, jag sitter och är tårögd och känner mig förjävlig inombords men jag kan inte tillåta mig själv att bryta samman, vad skulle då hända. Jag förlorar den lilla uns av styrka som jag har kvar.

Jag har lust att radera allt jag skrivit, för mig känns det bara som nånsens och något som kommer klassas som oläsligt. Jag förstår knappt själv vad jag skriver.

Jag orkar inte, jag orkar inte..